SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
SUDRA ɟω4dra, m.//ig.; best. -an; pl. -s.
Ordformer
(su- 1860 osv. çu- 1948)
Etymologi
[jfr eng. sudra; av sanskr. śūdrah (hindi shūdr, urdu sūdr), av ovisst urspr.]
i Indien, om medlem av den lägsta (av tjänare l. arbetare l. hantverkare o. d. bestående) kasten i det av fyra kaster uppbyggda, hierarkiska kastväsendet; i pl. äv. sammanfattande, om sudrakasten. Lind Af Hageby Minn. 79 (1860; i pl., om kasten). Den mest berömde av alla sydindiska alvarer (dvs. sångare), Nam, lär själv ha varit en sudra. NoK 81: 121 (1927). SvD(A) 19⁄10 1964, s. 4.
Ssg: SUDRA-KAST. av sudras bestående kast. NoK 82: 165 (1927).
Spoiler title
Spoiler content