SUDNACKE, m.; anträffat bl. i pl. obest. -ar.
Etymologi
[möjl. efter ett icke anträffat fvn. suðhnakkar, pl., l. analogisk nybildning efter mönster av fvn. údygðarhnakkar, pl., skojare, odygdspåsar (jfr äv. sv. dial. rackarnacke, ss. skällsord, skojarnacke, skojare, skämtare, tjuvnacke, tjuvaktig person); senare leden är NACKE (se d. o. 1 j α slutet), ss. nedsättande personbeteckning; förleden av ovisst urspr.]
(†) person som utför bländverk, bedragare. Bland .. (Odens folk) finnes .. Hamnlöpare, Sudnackar, Trållkarlar, Seidkonor och dylika pack. Peringskiöld Hkr. A 3 b (1697). Alla Sudnackar och Hamnlöpare ropade at Inge .. skulle blifwa en Herre öfwer Bjarmerna. Mörk Ad. 1: 138 (1743).
