SULFONAL sul1fona4l l. -fω-, r. (Widman OrgKemi 65(1895) osv.) l. n. (SAOL(1900) osv.); best. -en resp. -et.
Etymologi
[liksom eng. sulfonal av t. sulfonal, till SULFONefter mönster av KLORAL;termen tidigast använd 1886 av den tyske kemisten E. Bauman]
(förr) ss. benämning på sömnmedel med sulfon ss. verksam beståndsdel. ASScF 18: 563 (1891). Jag har tagit sulfonal de fyra sista nätterna, med vexlande framgång. Strindberg Brev 12: 5 (1896). Frågan (lämnas) öppen, vilken roll .. lugnande medel som sulfonal, trional, veronal och opium kan ha haft vid uppkomsten av .. (Frödings) visionära tillstånd. PedT 1959, s. 63.
