publicerad: 1998
Ordformer
(sumbl- 1678 (: sumblades öf(we)r)—c. 1700 (: öfwersumblad). suml- (-mm-) 1708—1847)
Etymologi
[sv. dial. sumla, vara försumlig, förslösa tiden, plaska o. skvalpa (jfr nor. nn. sumle, rota o. röra i, plaska o. skvalpa, slösa, söla, slösa tid, bringa i oordning); sannol. samhörigt med sv. dial. suma, försumma (se SUMMA, v.2). — Jfr SUMLIG, SUMMEL, SUMPA, v.2]
(†) vara försumlig l. slarvig l. ouppmärksam; dröja l. söla. Ingen har mackt at eftergifwa och sumla uti det, som angår Gudz ära. HH 4: 141 (1708). Den som sölar och sumlar i en syszla, som bör wara strax giord, han kommer aldrig öfwer en wäg. Nordberg C12 1: 253 (1740). Gå och sumla. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sumla med en sak till dess det är för sent. Därs. Sumla .. Popul. ord för Vara oomtänksam, ouppmärksam, slummeraktig, försumlig. Därs. Meurman (1847). — jfr BORT-, ÖVER-SUMLA.
Särsk. förb. (†): SUMLA BORT. slarva bort l. förlägga (ngt); med avs. på tid: slarva bort, förslösa; jfr bort-sumla. Sumla bort tiden. Serenius (1741). Sumla bort en ting, förlägga el. bortblanda något genom oaktsamhet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Meurman (1847). —
SUMLA ÖVER.
1) (gm försumlighet l. ytlighet l. ouppmärksamhet) förbigå (ngt), slarva över. Nordencrantz Arc. Föret. 8 (1730). Sumla öfver en ting, förbigå en ting genom ouppmärksamhet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Meurman (1847).
2) bringa (ngt) i glömska; anträffat bl. i pass.: falla i glömska. (Den anklagade) skall swara mig för detta, en sådan excess giorde han och på slottet uthi Doct. Hoffwenii rectorat, men drog sig undan till dess saken sumblades öf(we)r. UUKonsP 13: 38 (1678). (Sv.) Det sumlas wäl öfwer, (eng.) It will drop or be forgot. Serenius (1741). Lindfors (1824).
Avledn.(†): SUMLARE, m.//ig. om person som är försumlig l. långsam l. slarvig, slarver; om person som dröjer l. tvekar l. har svårt att bestämma sig. Serenius (1741). (Sv.) Sumlare .. (t.) Zauderer, Zögerer. Lind (1749). Weste FörslSAOB (c. 1817). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content