SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SUND sun4d, sbst.2, n. (G1R 2: 47 (1525) osv.) ((†) r. l. m. l. f. UrFinlH 259 (1716), HFinlÖ 407 (1730: sundar)); best. -et; pl. = (ss. r. l. m. l. f. -ar HFinlÖ 407 (1730), l. -er Swedenborg RebNat. 1: 27 (1719)).
Ordformer
(sun (-w-) 1596 (: suned)—c. 1730. sund (ss-, -w-, -nn-, -dh) 1525 (: swndit) osv. sunn 1665 (: sunnet)—1746)
Etymologi
[runsv. sund, fsv. sund; jfr fd. sund (d. sund), nor. sund, fvn. sund, sund, mellanrum, mlt. sunt, m. (varav t. sund, m.), feng. sund, vatten, hav (varav delvis eng. sound, äv. av fvn. sund, se ovan); sannol. etymologiskt identiskt med fvn. o. feng. sund, simning, till SIMMA, v.1 (l. möjl. besläktat med SÖNDER, itu, avsöndrad). — Jfr SUNDA, v.1, SUNDS-, SUNDSK, SUNN, sbst.2]
(mellan två fastlandsområden l. öar l. mellan fastland o. ö beläget) relativt smalt vatten l. smal farled som förenar två större vatten med samma vattennivå; äv. mer l. mindre bildl. Gibraltar sund. Sundet vid Messina. Sundet mellan Själland och Skåne. G1R 2: 47 (1525). När 2 Holmar liggia i ett stort Sund, så måste der aff blifwa 3 små Sund, ty ett sund måste blifwa emillan både Holmarna och sedan ett Sund emillan hwardera Holmen och landet. Rudbeck Atl. 2: 98 (1689). Länkarna, som skenbart falla bort / Ur vår kedja, slutas till förbundet / På hinsidan af det mörka sundet. Valerius 2: 245 (1839). Och månen drev upp genom skyarnas sund / sin glänsande vårgaleja. Karlfeldt FlBell. 27 (1918). Ute på världshavet uppgår höjdskillnaden mellan flod och ebb vid springflod till ungefär 1 m. Vid kuster, i vikar och sund, där den inströmmande havsvågen sammantränges, kan skillnaden bli betydligt större. Bergholm Fys. 5: 44 (1925). — jfr FLOTT-, FÄRJ-, ISHAVS-SUND. — särsk.
a) i ordspr. Thet är icke länge sedan kattan sam öffuer sundet, ty rompan ähr wååt än nu. SvOrds. C 3 a (1604). Hoo som tagher fanen j båthen han måste föra honom öffuer sundh. Därs. B 1 a. Roopa intet wunnet, förr än du äst öfwer sunnet. Grubb 690 (1665).
b) i utvidgad anv., om smal del av vattendrag; i ssgn SJUDE-SUND.
Ssgr: A: SUND-ÖPPNING. om det ställe där ett sund öppnar sig (o. övergår i större vatten). KrigVAT 1845, s. 603.
B: SUNDS-KUST. kust (se kust, sbst.3) vid ett sund. Samtiden 1873, s. 692. BonnierLM 1954, s. 565. —
-TRAFIK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 14555). särsk. om trafik över ett sund. WoJ (1891). —
-ÄNDA l. -ÄNDE. jfr sund-öppning. Gyllenius Diar. 279 (c. 1670).
Avledn.: SUNDISK, se sundsk. —
SUNDSK, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content