[liksom t. sunna, eng. sunna, sunnet m. m., fr. sunna av arab. sunnah, sunnat, form, sätt, väg, regel. — Jfr SUNNIT]
relig. om sed l. tradition ss. rättesnöre för ett islamiskt sätt att leva; jfr SCHIISM.Sunna, .. (dvs.) en samling af traditioner som angå Islam. ConvLex. 8: 79 (1838). De på (arab.) hadith (dvs. traditionen) stödda etiska och juridiska lärosatserna sammanfattades under benämningen ”sunna” (regel, bud) till skillnad från koranens bud (”fard”). 3NF 1: 1212 (1923). Hjärpe IslamLära 21(1979).
SAOB
