SUNNAR, adv., o. SUNNARE, adj.
Etymologi
[sv. dial. synnre, adj.; liksom fvn. sunnar, adv., sunnari, adj. komp., till stammen i SUNNAN]
(†)
I. adv.: längre l. mera söder ut, sydligare; i uttr. sunnar för ngt, längre söder om ngt. Sunnar för kyrckian, wid pass tu musqvete skott ifrån kyrckian .. äro reliqvier af een temmelig myckenheet högar. RannsaknAntikv. II. 1: 284 (1667).
II. adj. belägen längre l. mera söder ut, sydligare belägen. Patron har väl som vanligt ställt om att det lyser på sunnare bergsklinten. Carlén Ensl. 1: 81 (1846).
SAOB
