SUPERSTRAT sɯ1perstra4t, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. superstrat, eng. superstratum, fr. superstrat, av lat. superstratum, p. pf. n. sg. av supersternere, utbreda, utströ, av super, över (se SUPER- anm. 2:o), o. sternere, utbreda, rotbesläktat med STRÖ, v.; bildat ss. motsatsord till SUBSTRAT]
språkv. om (ett erövrande folks) språk som inom ett geografiskt område inverkat på ett annat, äldre språk men som sedan själv gått under; särsk. med tanke på den inverkan det importerade språket utövat på det ursprungliga (i sht på dettas ordförråd); motsatt: substrat. Malmberg Fonet. 166 (1949). Ofta avses med superstrat den inverkan som det importerade språket utövat på det ursprungliga. BonnierLex. (1966).
