SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1998 SUPPURATIV sup1urati4v l. -ɯra-, äv. 30~2 l. 40~1, adj. adv. -T. Ordformer (förr äv. -if) Etymologi [jfr t. suppurativ, eng. suppurative, fr. suppuratif; av nylat. suppurativus, till supinstammen av suppurare (se SUPPURERA)] med. som medför l. åstadkommer suppuration; varig. TLäk. 1834, s. 268 (om inflammation). Häftigare infektioner kunna inom njuren åstadkomma varbildning, s.k. suppurativ nefrit. 2NF 19: 1095 (1913). Lindskog o. Zetterberg 542 (1981). SAOB Alfabetisk lista supprimera verb supprimerande supprinera suppsonnös suppuration subst. suppurativ adj. suppurativt suppurera verb suppurerande suppurering supputera verb Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
