SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SURREALIST -is4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. surrealist, eng. surrealist, fr. surréaliste; till SURREALISM. — Jfr SURREALISTISK]
estet. anhängare av surrealismen (i teori l. praxis). NTid 1 ⁄ 10 1926, s. 8 (om André Breton). Man kallar .. (de modernaste poeterna) surrealister för att beteckna att de inte är bundna av verklighetens lagar. RöstRadio 1947, nr 9, s. 39. Långt före surrealisterna hade Morgenstern byggt upp en värld, där grotesken blommade. Fehrman Gullberg 86 (1958). Ekelöf var .. aldrig någon utpräglad surrealist. Lundkvist i 3SAH LXXVI. 1: 48 (1968).
Spoiler title
Spoiler content