SUSPIRIUM suspi4rium, äv. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[jfr eng. suspiry, suspire, fr. soupir (ffr. s(o)uspir); av lat. suspirium, suck, av suspirare (se SUSPIRERAN). — Jfr SUPIR]
1) (numera knappast br.) = SUCK, 2 b. Suspirium till predikan på Juldagen. Tengström Vitt. 21 (1776; titel). Gubben har varit så accurat Hushållare, at han för hvart år ordentligen slutit sin bok (h:ket han, såsom en för sin religiositet känd man, altid gjorde med bifogade suspirier och verser ur Bibeln!). Porthan BrCalonius 82 (1794). Cannelin (1939).
2) (numera föga br.) om halvtaktspaus. 2NF (1918).
