SUTTLA, v. -ade. vbalsbst. SUTTLERI (se avledn.); SUTTLARE (se avledn.).
Etymologi
[sv. dial. suttla, tala oredigt, söla; avledn. av sv. dial. sutta, söla; till den rot som äv. föreligger i SUDLA. — Jfr SUS(S)LA]
(†)
1) onyttigt l. fåfängt (driva omkring o.) syssla med ngt; söla; äv. i uttr. suttla med ngt l. ngn. Iu lenger han her medh suttlade, iu meer förledh tijden att hans anslagh bleffue platt omwend. Svart G1 89 (1561). (Daljunkaren) foor och suttlade vti the små siö Städer Marstrand och Kongella. Därs. 111. Tu tin orättfärdige man hafwer suttlat med den hästen och kan schee hafft honom i nogra nätter hooss tigh. BtÅboH I. 9: 202 (1637).
2) söla l. smutsa ned (ngt). (Lat.) Cloaco .. (Sv.) Besöla, Sutla. Linc. O 4 a (1640). (Sv.) Sutla vel sudla .. besmitta. Lat. inqvinare, contaminare. Spegel 498 (1712).
Avledn.(†): SUTTLARE, m.//ig. [jfr sv. dial. suttler, sölare, dålig handelsman, mlt. sut(t)eler, marketentare, eng. sutler, marketentare] till 1.
2) marketentare; jfr sudlare, sbst.2 (Hogenskild Bielke o. Sten Banér) blefwo så beledsagade in i de Danskes läger, där då alle drängar, Sutlare och Konor med stort jubilerande och rop .. undfingo dem. Tegel E14 272 (1612). Ther skalt tu lefwa (dvs. lämna) uthi skiltwacht en hoop träszbänglar, sutlare och annat slags löst partij. Schroderus JMCr. 80 (1620). —
SUTTLERI, n. [jfr eng. sutlery] till 1, nedsättande, om handelsverksamhet o. d. Thet the skulle drage alle stadz vtij landett, opå theris suthlerij och bruka Landzkiöp .. Thet dog icke wore egne vndersåter tillatiid bliffuer. G1R 13: 37 (1540). —
SUTTLOT, adj. till 2: smutsig. Curio förehöltz och, huru orent och suttlot på dette tryck fins, fram för annorstädes. UUKonsP 10: 16 (1673).
SAOB
