publicerad: 1998
SVABEL sva4bel (svábel Weste (1807), Dalin (1854; med uppgift om akut accent); sva4bel l. 32 LoW (1911)), sbst.1, r. l. m.; best. -n; pl. -blar.
Ordformer
(svab- (-w-) c. 1695 (: Handswablar, pl.) osv. svabb- 1838 (: Swabblar, pl.)—1841 (: svabblar, pl.), 1939 (: svabbel-skivor))
svabb (se SVABB, sbst.2); i sht (numera nästan bl. sjöt., ngt ålderdoml.) om svabb som består av långa kabelgarn (särsk. av upprepat tågvirke) med en tågögla l. ett skaft för handfattningen o. som används vid rengöring (l. torkning överhuvud) av däck o. dyl. o. ss. brandredskap. Läske balljer och tunnor med svablar uti, till märssen. ExFlott. § 10 (c. 1740). En backs- och skansgast, samt en man från hvarje märs, hade at dagligen urvrida och til torkning uphänga svablar. KrigVAT 1835, s. 169. Brandspannar af läder samt Swabblar af weritabelt tjäradt kabbel. VexiöBl. 1838, nr 46, s. 4. Vid desinfektion af jernvägsvagn .. iakttages att vagnen .. skuras och borstas med hårda rotborstar och ymnigt hett vatten, derefter aftorkas medelst svablar. SFS 1892, Bih. nr 75, s. 3. Rydholm 148 (1967). — jfr HAND-, VATTEN-SVABEL o. SKAFT-SVABEL (Anbud infordras härigenom å leverans af en del inventariepersedlar .. nämligen .. 2 st. Skaftsvablar. TLev. 1908, nr 14, s. 2). — särsk.
a) (†) i utvidgad anv., om annat, svabbliknande redskap; särsk. om redskap för undersökning av havsbottnen. I Tyskland brukas (vid brännvinsbränning), at hatten hålles kall med wåte linne klutar eller så kallade Swablar. Kiellberg KonstnHandtv. Brenv. 3 (1753). (Man sökte i smedjan) uppreta elden genom svabblar. Almqvist GMim. 1: 190 (1841). Ett nytt fångstredskap, som är på en gång det enklaste och det mest inbringande, man hittills känner. Det består helt enkelt af s. k. svablar, stora qvastar af uppsnodda hamprep, hvilka fästas vid en jernstång och nedsänkas för att sopa (havs)bottnen. SvT 1873, s. 464.
b) i jämförelser. Ottilia .. hade skurit af håret så hon såg ut som en svabel i nacken. Strindberg Giftas 1: 269 (1884). Skägget hängde vitt som en svabel ned över bröstet. Reuter 2: 120 (1922).
Ssgr: SVABEL-BÄNSEL. (numera nästan bl. sjöt.) bänsel som sammanhåller övre delen av garnen i en svabb. Ekbohrn NautOrdb. (1840). SAOL (1923). —
-GAST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sjöt. om matros l. skeppsgosse som använde svabb l. hade till uppgift att rengöra en del av däcket o. därvid använde svabb; jfr svabb-pojke. ÖoL (1852). Stenfelt (1920). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content