SVAGLA sva3gla2 l. svag3la2, v. -ade.
Etymologi
[jfr sv. dial. svaggla, äv. sväggla, o. soggla; möjl. eg. ombildning av SAGGA, v.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (käkar hos) idisslande djur: tugga (långsamt o.) utan avbrott, ”mala” med käkarna. Ett hundratal kameler lågo idisslande med svaglande käkar. Lagergren Minn. 4: 17 (1925).
SAOB
