[av eng. swahili, suaheli; av arab. sawāḥility, hörande till kusterna, till sawāḥil, pl. av sāḥil, kust]
1) person tillhörande folk(stam) som har swahili (i bet. 2) som modersmål; i sg. äv. med koll. bet., om (det i flera stammar splittrade) folkslaget. Suahili äro till största delen en blandning af bantu och araber. NF 15: 847 (1891). En suaheli (avkomling av arabfader och negermoder). Hedin Pol 2: 190 (1911). Suahili .. är det gemensamma namnet på de i flera stammar splittrade infödingarna på Sansibar och .. Suahilikusten. 2NF 27: 620(1918).
2) östafrikanskt, agglutinerande språk (med talrika arabiska lånord) som är nationalspråk o. (jämte engelska) officiellt språk i Kenya o. Tanzania. 2NF 2: 879 (1904). Bortsett från suaheli äga bantuspråken ingen egen litteratur utan ha först genom översättningar av bibeln, uppbyggelse- och läroböcker .. erhållit en sådan, i de flesta fall genom missionärers försorg. 3NF 2: 852 (1924). Det mest kända bantuspråket är swahili, som är modersmål för en relativt liten grupp människor längs Kenyas och Tanzanias kust men fungerar som lingua franca i en rad länder. NE 2: 271(1990).
(1) -SPRÅK(ET). swahili (se d. o. 2). FoFl. 1921, s. 180. Suahilispråket har sedan 1700-t. en litteratur; skriften är arabisk. BonnierLex. 13: 837 (1966). —
(2) -TALANDE, p. adj. Swahilitalande minoriteter förekommer .. på n. Madagaskar, i s. Jemen, Gulfstaterna och Oman. NE 17: 438(1995).
SAOB
