SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVARTA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(äv. skrivet -u-, -w-, -th-, -tt-, -tth-)
Etymologi
[sv. dial. svarta; jfr fvn. svarta, nor. nn. svarte, mlt. swarten, mht. swarzen, fht. swarzēn; avledn. av SVART, adj.]
(†)
1) motsv. SVART, adj. 1, med personsubj.: svärta (se SVÄRTA, v. 1). Jttem sam(m)a dag Ana(ma)de Slotz smedeh(er)ne, til ath suartha Jern m(edh), 1⁄2 balga beeck, kom th(er) till Åbo Tijerw — 1⁄2 t(un)na (osv.). SkeppsgR 1543. At swarta Hattar när the blackna. IErici Colerus 1: 33 (c. 1645). Ingen af gemeent fålck (må) .. bruka någon beklädd lijkkista utan allenast swartat, widh 20 daler S:mtz böter. HSH 31: 70 (1661). Dhe andra gångklädren sade Enkian sigh hafwa låtit swarta och laga åth sig och sin dotter. BoupptSthm 4⁄12 1674, bl. 1309 a. Svarta håren med sot. Schultze Ordb. 5252 (c. 1755). Lindfors (1824; med hänvisn. till swärta). Handskar .. Svartning (möjl. felaktigt för Svärtning) 17 öre pr dussin. Förbundet 1907, nr 10, s. 8. — jfr UPP-SVARTA.
2) motsv. SVART, adj. 1 (o. 3), med saksubj.: svärta (se SVÄRTA, v. 2); göra smutsig; äv. dels i fråga om inverkan från naturföreteelse, dels i pass. närmande sig dep.: bli svart. Göra grå Håår swarta .. Oansedt thenna Luten icke swartar så mycket huden som håren, lijkwist skal tu på sidstone medh annor Luut .. Ansichtet och Halsen reen twätta. Hildebrand MagNat. 16 (1650). At .. excrementerne .. så wäl här .. som vthi the andra ofwanb(emäl)te Suurbrunnar färgas och swartas. Hiärne Suurbr. 14 (1680). Röken (hade) slagit in (i biblioteket), och swartat böckerna. KyrkohÅ 1936, s. 157 (1703). Solen har svartat mig. Schultze Ordb. 5252 (c. 1755). Röken af kolen svartar huset. Thunberg Resa 3: 371 (1791).
3) motsv. SVART, adj. 1, intr.: bli svart. Foten blef ju längre ju wärre, så att det begynte swarta på benet. Roland Minn. 18 (c. 1748).
4) (i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. dels: smutskasta (ngn), baktala l. förtala l. svartmåla, nedsvärta, dels: överösa (ngn) med skällsord o. d.; jfr SVÄRTA, v. 3. Sedan anklagades för retten Claes Krömmell, af Hans Wulf, att hafua uthi skären öfuer fallitt honom medh hugg och slagh, och swarta honom. 3SthmTb. 14: 194 (1624). At Smedeman tror .. at iag igenom elaka officier och berättelser på hans bak gör alt hvad iag kan til at svarta honom. Bark Bref 2: 135 (1706). Du har svartat mig hos hånom. Schultze Ordb. 5252 (c. 1755).
Särsk. förb. (†): SVARTA NEDER. till 4: smutskasta (ngn), förtala (ngn), svärta ned. The. högsinta. Phariseer. / .. Som. willia. trampa. på. andra. at. the. må. synas. höga. / Swarta. neder. andra. at. the. må. synas. hwijta. Runius (SVS) 1: 142 (1699).
Ssgr (till 1; †): A: SVART-BORSTE. (svart- 1639. svarte- 1582) borste använd vid l. avsedd för svärtning; jfr svärt-borste. TullbSthm 12⁄12 1582. Schroderus Comenius Reg. e 4 a (1639).
-KVAST. [jfr t. schwarzqwast] kvast använd vid l. avsedd för svärtning (av stänger o. d. ombord på fartyg); jfr svärt-kvast. Röding SD 94 (1798).
B: SVARTE -BORSTE, se A.
-LÖN. lön för svärtningsarbete. Kiöpt 5 st. Kimmerökzbössor och Swartelöhn .. 16 (öre). BoupptVäxjö 1736.
Avledn.(till 1; †): SVARTARE, m. (äv. skrivet -tt-) svartfärgare; jfr svärtare. Ähr gifwitt en swarttere .. för Carteek och bindikor som swarttedes till begrafningenn. KlädkamRSthm 1619 A, s. 117 b. Schultze Ordb. 5253 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content