publicerad: 2000
SVÄRTA svær3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(svert- (-u-, -w-) 1550 (: Swerterskan)—1755. svärt- (-u-, -w-, -rr-, -tt-) 1560 osv.)
Etymologi
[fsv. svärta; jfr fd. swærtæ (d. sværte), nor. sverte, mlt. swerten motsv. mht. swerzen (t. schwärzen); avledn. av SVART (o. SVÄRTA, sbst.2)]
1) motsv. SVART, adj. 1, om person: (med svart färg(ämne) l. sot l. kol o. d.) göra l. måla l. färga (ngt l. ngn, äv. sig) svart; bestryka l. täcka l. polera l. putsa l. behandla (ngt l. ngn) med svart färg(ämne) osv.; äv. i uttr. svärta ngt l. ngn med ngt; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. liktydigt med: svartfärgad l. svartmålad, (som är l. har blivit) svart; äv. utan obj. (särsk.: utföra svartfärgning); jfr SVARTA, v. 1. Svärta håret. Svärta skorna. Svärta tyg. KlädkamRSthm 1560 D, s. 32 b. (Den hos tartarer fångne) hade för bättre omslag skul .. swärtat sig i ansigtet, at han aldeles såg ut som en Tartar. Kempe FabritiiL 57 (1762). Altartäckets och Mässhakens swärtning till Kongssorgen. FrestaKRäk. 1772. Garfvare svärta hälst sitt Läder med Järn, uplöst i animalisk syra, eller sur mjölk, såsom minst frätande. VetAH 1774, s. 4. Denne Composition underhålles sedermera med 4 Lod Gummi Arabicum och 6 Lod Vitriol til hvart Skålpund Silke hvarje gång man Svärtar. Därs. 1796, s. 138. Efter att hafva svärtat sina ansigten för att ej blifva igenkände (hade drängarna) inställt sig i trädgården och der begynt slå ned frukt. Hygiea 1841, 3: 495. Nytvättade gardiner, svärtad spisel och sättugn, krusad pappersbård på rökfångsfrisen. Nilsson HistFärs 51 (1940). Tuschade ögonfransar och svärtade ögonbryn. Gustaf-Janson DödlKär 36 (1953). — jfr AV-, IN-, KOL-, NED-, RÖK-, SOT-, UPP-SVÄRTA. — särsk. i allmännare anv.: (med svart färg osv. oavsiktligt) smutsa ner l. orena (ngt l. ngn, äv. sig); särsk. (o. numera nästan bl.) i den särsk. förb. SVÄRTA NED o. i ssgn NED-SVÄRTA. Then alt wil effter tota / Förutan i sit Kiök, / Rädd at hon sig skal sota / Ell’ swärtas uthaff Rök. Lucidor (SVS) 1: 393 (1674). (T.) beschwärtzen, (sv.) swärta, orena. Lind 367 (1749). (T.) Er hat sich beschwärtzt, (sv.) han har swärtat eller sotat sig. Därs. Spegelpoleraren med svärtade händer. Lindegren Vint. 19 (1954).
2) motsv. SVART, adj. 1, med saksubj.: ge (ngt l. ngn) svart färg, färga l. göra (ngt l. ngn, äv. sig) svart l. svartaktig o. d.; äv.: göra smutsig; särsk. dels om eld l. rök o. d., dels om ämne l. lösning; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. utan obj., särsk.: avge svärta l. anta svart färg; jfr SVARTA, v. 2. Forsius Phys. 123 (1611). Svafvelbunden vätgas svärtar en stor del metaller. Berzelius Kemi 1: 121 (1808). Ett muskötskott svärtade konungens (dvs. K. XII) högra tinning. Heidenstam Karol. 1: 214 (1897). Vägarna lågo som mörka moras, och de nedbrända husens svärtade murar gapande upp emot dem. Karlfeldt Bang Tine 216 (1902). Ömkan och medlidande lågo präglade på soldaternas markerade, mörka ansikten, där skäggstubben hade svärtat hakorna. Knöppel Barb. 42 (1916). Härtill kommer att alla ytor äro mer eller mindre mottagliga för svärtning av sot och damm. HantvB I. 1: 342 (1934). Bly (har) till skillnad från t. ex. tenn en stark benägenhet att svärta. HbVerkstTekn. 1: 310 (1944). På ödetomten växte bara några brandnävor och på husgrunden låg förkolnade stockar. En svärtad stenfot var allt som stod kvar. Lo-Johansson Förf. 18 (1957). — jfr AV-, NED-, RÖK-SVÄRTA o. KRUT-, O-SVÄRTAD samt JÄRN-SVÄRTANDE. — särsk.
a) fotogr. i fråga om att fotografiskt material blir (mer l. mindre) svart om det utsätts för strålning; ss. vbalsbst. -ning särsk. om den relativa mängden av utreducerat fotografiskt silver i bildskiktet samt dess grad av absorption av genomfallande ljus (ofta konkretare om enskild omgång av sådan svärtning). Framkallaren har egenskapen att endast förändra de belysta ställena af hinnan (på en fotografisk plåt), nämligen så att dessa svärtas. Roosval Schmidt 6 (1896). β-strålarna kunna i likhet med katodstrålarna svärta den fotografiska plåten. Grenander Radioakt. 23 (1909). Man utsätter plåten .. för belysning från en ljuskälla af konstant och noga känd intensitet, så att olika ljusmängder tillföras olika fält af densamma, och erhåller .. efter plåtens framkallning, en skala med fält af olika svärtningar. 2NF 25: 104 (1916). Sedan bilden uppnått tillräcklig svärtning (genom framkallningsvätska) avbrytes framkallningen genom att (den fotografiska) plåten nedlägges i ett fixerbad. Starck Kemi 136 (1931). Däremot är det (ultravioletta ljuset) mycket kraftigt kemiskt verksamt, det svärtar t. ex. mycket starkt en fotografisk plåt. Bolin VFöda 388 (1934). TNCPubl. 43: 263 (1969).
b) (i sht i vitter stil) i fråga om inverkan från sol l. frost o. d.; äv. bildl. Solen bränner ofta het; / Men förmår ei hjertat plåga; / Solen swärtar Snöhwit Hy; / Astrild wåra Sinnen bryr. Hammarberg Herdinn. 12 (1741). O, måtte blott, när thordöns-skyar svärta / Den ocean, som af vår fart blir plöjd, / Och när vi mot en trotsig bölja strida, / — Ert bifall gälda, hvad vi dristigt lida! Atterbom SDikt. 2: 15 (1810). Men komma moln att rymden svärta, / Straxt källan får af solen tröst. Böttiger 2: 7 (1857). Himlen svärtar sitt fagra anlete med moln / som med tamala-salvans smink. Andersson Sudr. 70 (1899). Men innan någon stenkolssky / idyllens himmel svärtat, / hur ljuft till denna fristad fly / och söka ro för hjärtat. Söderberg Dikt. 55 (1901). När brisarna svärtade havet och skummet röd över hans eka. Engström Aftongl. 131 (1932). Dahlior som svärtats av en för tidig nattfrost. SvOrdb. (1986). — jfr SOL-SVÄRTAD.
c) (numera bl. mera tillf.) i pass. närmande sig l. övergående i dep.: bli svart. Intet swärtades händerna aff kåhl i Chymien .. uthan i warm stuga opdichta ordh och distinctioner, det giorde .. mannen lärdh. Annerstedt UUH Bih. 2: 286 (i handl. fr. 1687). Konstsmör (som upphettas i stekpanna) .. brynes icke, utan svärtas. AHB 128: 39 (1887).
d) (†) refl., i uttr. svärta sig med ngt, bli svart i förening med ngt. Sidst kommer galläpplet, tillika medh de andra adstringerande .. Deras förnämsta dygd är at wijsa alt hwad af jern haar sin deelachtighet, och at det egentligen intet medh annat sig swärtar, än medh jern. UHiärne Förb. 36 (1706).
3) (i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2); särsk. dels: göra (ngn l. ngt) svart l. illasinnad (illasinnat) l. ond (ont) o. d., dels: göra dyster l. melankolisk l. sorgsen o. d., dels: smutskasta (ngn l. ngt, se SMUTS-KASTA 2), baktala l. förtala l. svartmåla, nedsvärta, dels: klandra l. nedvärdera l. fläcka ned (ngn l. ngt); jfr SVARTA, v. 4. RP 6: 423 (1636). Utaf alla sinnes-rörelser är afund den, som mäst swärtar wårt hjerta, och förhärdar wår siäl. Ekelund Fielding 616 (1765). Af vissa förvridna miner i prestens ansigte kunde jag märka, att det ej stod rätt till, och svartsjukan svärtade honom lika svårt innan, som utan. Bergman VSmSkr. 7 (1816). Hans värdigaste handlingar svärtas, hans minsta svaghet eller uraktlåtande tolkas till brott. CGNordforss i 2SAH 10: 284 (1822). Derför att man svärtar andra är man sjelf icke hvit. Granlund Ordspr. (c. 1880). Ingenting kunde svärta lynnet till den grad .. som då han hastade fram på skogsstigarna, medan dödsringningen .. dunkade i hans tinningar. Lindqvist Herr. 67 (1917). Du försöker förtala och svärta mig inför mitt enda barn. Hedberg DockDans. 86 (1955). Den slagne Valdemar fick sitt minne svärtat med skandalhistorier. ELönnroth i 3SAH LXXXIII. 1: 8 (1975). — särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. svärta papper, dikta l. skalda o. d. Du, som til Lögns och Ledsnads pris, / Dig föresatt at papper svärta! / Jag ettret piska vil med detta Fastlagsris / Ur dina fingrar och dit hjerta. Lenngren (SVS) 1: 329 (1780).
Särsk. förb.: SVÄRTA AV10 4. till 2, om ämne l. föremål o. d.: avge l. lämna ifrån sig svart färg; äv. refl., i uttr. svärta av sig. (Guld) råstar icke, svärtar ej av sig, som silfver och andra metaller. Scheffer ChemFörel. 261 (c. 1750). Tryckaren .. skall hava avtryck på papperet, utan att någon av de punkter, som ligga under denna ytas plan, svärta av. NordBoktrK 1908, s. 218. Skärpet svärtade av sig på klänningen. SvHandordb. (1966). jfr avsvärta. —
SVÄRTA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0. till 2: svärta av sig. Färga — blåa — svärta — erga ifrån sig. Moberg Gr. 276 (1815). —
1) till 1, 2: svärta l. smutsa ned (ngn l. ngt) med svart färg l. svärta o. d.; äv. med refl. obj. (i uttr. svärta ned sig), i fråga om att svärta l. smutsa ned sig med svart färg osv. Weste (1807). Han svärtade ner händerna. SvHandordb. (1966). Svärta ner sig om händerna. Därs.
2) bildl., särsk.: smutskasta (ngn, se smuts-kasta 2) l. tala illa om (ngn) l. förtala (ngn); klandra l. kritisera (ngn l. ngt); äv. abs.; jfr svarta neder o. svärta, v. 3. Hagberg Shaksp. 2: 83 (1847). Det var .. (redaktörens) sed att kritisera och svärta ned, men låta offret komma till tal det ingick ej i hans moral. Andersson MickelR 229 (1900). Men som alla systembyggare njöt hon ändå mer av att svärta ner och förgöra undantagen från sin älskade regel. Aronson Medalj. 86 (1935). Storbritanniens premiärminister .. drog .. upp en fempunktsplan för att stoppa den fotbollshuliganism som svärtar ned britternas anseende så kraftigt i Europa. GbgP 17 ⁄ 6 1988, s. 29. särsk. (numera bl. tillf.) fördystra (ngt). Natt swärte ned din dag och död ditt lif! Hagberg Shaksp. 5: 147 (1848). —
SVÄRTA UPP10 4, äv. OPP4. (numera bl. mera tillf.) till 1: göra (ngt) svart l. svartare; svärta (ngt) o. därmed göra snyggare. (Sv.) Svärta .. upp, (fr.) renoircir. Weste (1807). Det är gifvet, att suffletten måste svärtas upp och smörjas. Wetterbergh Genrem. 96 (1842). Dalin (1854).
Ssgr: A: (1) SVÄRT-BORSTE. (svärt- 1863. svärte- 1581—1582) (numera bl. tillf.) borste använd vid l. avsedd för svärtning; äv. mer l. mindre bildl., i uttr. angivande att ngn ägnar sig åt censur o. d.; jfr svart-borste. TullbSthm 2 ⁄ 9 1581. Svärtborsten och saxen tycks hvila sig nu här. Runeberg BrWalter 68 (1863). —
(1) -KAR. (förr) i garveri: kar avsett för svartfärgning av vegetabiliskt garvat läder, som doppades i en lösning innehållande järnsulfat l. hematinfärgämne o. d. BoupptVäxjö 1864. —
(1) -PENSEL. (förr) pensel använd vid l. avsedd för svärtning. TLev. 1909, nr 4, s. 2. Skomakaren (använder) penslar och borstar av olika slag, såsom svärt- och färgpenslar. SvSkoT 1931, s. 352. —
(1) -UGN. (förr) ugn använd vid svärtning. Gjorde eld i svärtugnen, och då den blifvit het svärtade (jag) diverse småsaker. ELundgren i 3SAH 25: 35 (1832). —
(2) -VALS. (i sht förr) i boktryckeri: vals som gm att rulla över svärtbordet överflyttar svärta till formen l. plåten. Hos den person, som förrättar tryckningen med svärtvals, fordras mycken skicklighet. Pasch ÅrsbVetA 1832, s. 60.
B (†): (1) SVÄRTE -BORSTE, se A.
C: (1) SVÄRTNINGS-ARBETE~020. (Klackarna) fastsättas .. och efter ett flertal fräsnings-, slipnings- och svärtningsarbeten är skon slutligen färdig att läggas i kartong och försäljas. SvIndustri 385 (1935). —
(2) -GRAD. (i fackspr., i sht fotogr.) grad av svärtning. Mikrofotometer .. är ett af J. F. Hartmann .. uppfunnet instrument för uppmätning af svärtningsgraden i olika punkter af ett fotografiskt negativ. 2NF 18: 474 (1912). —
(2) -KURVA. fotogr. om den karakteristiska kurvan för svärtningen hos ett fotografiskt material, visande i ett dubbelt logaritmiskt diagram sambandet mellan den belysning som påverkat det ljuskänsliga skiktet o. den svärtning som erhålls vid framkallningen. Afsätter man i ett koordinatsystem svärtningstalen i lodrät led och i vågrät led log it, d.v.s. logaritmerna för de olika ljusmängder, som inverkat .. och sammanbinder .. punkterna, erhålles en kurva, plåtens s. k. svärtningskurva l. karakteristiska kurva. 2NF 25: 105 (1916). Avsätter man i ett diagram svärtningen som en funktion av logaritmen för belysningen, erhålles den s. k. svärtningskurvan för den fotografiska plåten. Tamm o. Wallenquist Amatörastr. 80 (1942). —
(2) -LAGEN, sg. best. (numera mindre br.) om sambandet mellan en ljuskällas intensitet, exponeringstiden o. den på det fotografiska materialet framkallade svärtningen. SvUppslB (1935). BonnierLex. (1966). —
(2) -MÄTARE. fotogr. apparat för mätning av svärtning, fotometer, densimeter. Vi (söker) medelst en fotometer (svärtningsmätare) upp de punkter på .. bilderna, vilka äro lika svärtade. TurÅ 1915, s. 243. GrafUppslB 811 (1951). —
(2) -MÄTNING. fotogr. mätning av svärtningen hos fotografiskt material. Bergstrand Astr. 196 (1925). Vid svärtningsmätningar av fotografiska plåtar vid stora ytor kunna olika fotometertyper användas. IngHb. Allm. s. 618 (1956). —
(2) -OMFÅNG~02 l. ~20. fotogr. omfång av svärtningen hos fotografiskt material (särsk. om skillnaden mellan filmens högsta o. lägsta svärtning). Englund EngSvFotogrLex. 76 (1955). En röntgenfilm får genom de dubbla emulsionsskikten ett mycket stort svärtningsomfång. Fotohb. 1: 322 (1958). —
(1—3) -PROCESS. särsk. till 3: process bestående i smutskastning av ngn l. ngt. Vi tveka .. ej .. uttala den förmodan, att namnen Porosalmi, Walkiala, Uttismalm, Parkumäki m. fl. varit för svårhandterliga beståndsdelar att använda i den historiska svärtningsprocess författaren (till ”Våra fördomar”) anställer mot den svenska armén. NDA 20 ⁄ 12 1876, s. 2. —
Avledn.: SVÄRTARE, m. ⁄ ⁄ ( ig.) [jfr d. sværter, lt. swarter, swerter, t. schwärzer] (förr) person som (yrkesmässigt) ägnade sig åt svartfärgning, svartfärgare; motsatt: skönfärgare; äv. bildl. särsk.: baktalare o. d.; jfr svartare. Linc. Ii 6 b (1640). Swärtarns räkning för Swärtning och för Kläde som Kläddes i Salen och på Stolana och på benkana på gården. BoupptSthm 1671, s. 694, Bil. En Swärtare bortstjäl hedern, den man under en mängd af år gjort owacklande, och som är hwar människas eget skygd. Nordenskjöld Oneir 1: 39 (1783). YrkesförtArbFörmedl. 55 (1952; inom skoindustrin).
Ssg: svärtare-lön. (förr) BoupptSthm 1680, s. 25 b, Bil. Swärtar Löhn för hattar och Strumpor. Därs. 1683, s. 856 a. —
Spoiler title
Spoiler content