SVEGNA, v.; utom i inf. anträffat bl. i pr. sg. -ar.
Etymologi
[sv. dial. svegna; jfr nor. nn. sveigne, bli fuktig; till sv. dial. sveg, böjlig, något fuktig (se SVEG-)]
(†) böja sig l. bågna på grund av fuktighet. Emedan .. Säden där til med swegnar i wåt wäder, går ej wäl ut, fordrar mer arbete och blifwer fugtig och oren; så (osv.). HushBibl. 1755, s. 196. Tröskningen (av klöver) företages genast innan knoppen börjar swegna, då den swårare skiljer sig från stjelkarna. Alm(Ld) 1806, Bih. s. 4.
Särsk. förb. (†): SVEGNA UT. bågna. Wäggen är fyld inuti med lööss Sten och gruuss, som wäger på, med samman siunkning, att uthan muren sålunda swegnar uth och bräckes. VDAkt. 1727, nr 201.
SAOB
