SVEO- sve1o- l. SVIO- svi1o-, ssgsled.
Ordformer
(sveo- 1690 (: Sueo Gothiske) osv. svio- 1755 (: Swio-Giötiskt) osv.)
Etymologi
[liksom eng. suio- efter mlat. suio-, sueo-, ssgsform bildad till lat. suiones, mlat. sueones, benämning på ett nordligt germanfolk (se SVIONER)]
ss. förled i ssgr.
1) för att beteckna att ngn l. ngt hör samman med l. har samband med l. avser svearna l., i utvidgad anv., svenskarna.
2) för att beteckna att ngn l. ngt har samband med l. avser Svealand.
Ssgr (numera bl. i historisk framställning, med anknytning till ä. källskrifter l. framställningar): SVEO-GOTISK. [efter mlat. suiogothicus, sueogothicus; jfr. eng. suiogothicus]
1) till 1: som hör samman med l. har samband med l. avser svearna l., i utvidgad anv., svenskarna; äv. närmande sig bet.: ursvensk. Alla gambla Sueo Gothiske Ord. Schück VittA 3: 40 (i handl. fr. 1690). Juris adjunkten Reftelius gaf 1689 och 1697 undervisning i det Sveogotiska språkets skrifvande. Annerstedt UUH II. 2: 301 (1909).
2) till 2, om studentnation i Finland: vars medlemmar kom från Svealand. Nästan alla (studenter) var numera finnar, även om av de tio studentnationerna två fortfarande var rikssvenska: den sviogotiska och den småländska. Lindroth SvLärdH 3: 38 (1978). Som ett yttre tecken på den minskade rekryteringen (av studenter till Åbo Akademi) från de svenska stiften sammanslogs den småländska och sveogotiska nationen 1798. HforsUniv. 1: 319 (1988). —
(1) -GÖTER, pl. om Sveriges forntida befolkning, svearna; jfr göt, sbst.1 2. Serenii afhandling om Sveo-Göters forna närmare förhållande till anglerna. Hagström Herdam. 1: 147 (1897). —
(1) -GÖTISK. jfr götisk, adj.1 3, o. -gotisk 1. (Den gode riksdagsmannen) bemannar .. sig på det högsta (i att vaka över rikets grundlagar), så at .. han .. med gammalt Swio-Giötiskt Manna-hierta sina dyra fördelar förfäktar, änskiönt ock des lif skulle derwid äfwentyras. Oelreich 564 (1755).
