SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVICKLIG svik3lig2, adj.1 adv. -T.
Etymologi
1) (†) kilformig, konisk. Schultze Ordb. 5267 (c. 1755).
2) försedd med svickla l. svicklor; i ssgn STOR-SVICKLIG.
Spoiler title
Spoiler content