SVID, sbst.1, r. l. m. l. f.; utom i sg. obest. anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[möjl. ombildning av SVED, sbst.1, med anslutning till förleden i sv. dial. svi(e)land, svedjeland, o. SVIDA, v.2; jfr dock äv. fsv. sviþ, sv. dial. svid (Dal.), sved (se SVED, sbst.1)]
(†) svedjeland, svedja. Bureus Suml. 43 (c. 1600). (Anteckningar över allmogens besvär:) Lindesbärgh och Nora skoga .. Begere att de motte blifwe förskonede medh sädes tijenden som the af sine swijder åhrligen göre skole. RA II. 2: 332 (1617). Göterne .. brände svid, hvarigenom jorden på svidlandet eller branden v ardt .. rensad från gräs och rötter. LAH 15: 6 (1876).
Ssg (†) A: SVID-LAND. (svid- 1876. svide- 1543—1546) [möjl. felaktig uppsnyggning av sv. dial. svi(e)land, svedjeland; jfr CÅneman Om utvecklingen av gammalt kort i 78 f. (1970)] svedjeland. Dher j och flere the Dannemän j Smålandh hade .. hugget så månghe swijdeland j år, som j haffwe tilhulpit att hugge bråtter. G1R 15: 373 (1543). Kom fför Rette Samm(m)a dagh iöns hwas bonde måns oll nilssons anders att te brende swidelandh på snede(n). EnköpTb. 42 (1546). Göterne .. brände svid, hvarigenom jorden på svidlandet eller branden v ardt .. rensad från gräs och rötter. LAH 15: 6 (1876).
B: SVIDE-LAND, se A.
