[sv. dial. svimma, svömma, motsv. fd. suemme (d. svømme), fvn. svim(m)a, fsax. swimman (mlt. o. lt. svemmen), mnl. suimmen, zwimmen (nl. zwemmen), fht. swimman (mht. swimmen, t. schwimmen), feng. swimman (eng. swim); i avljudsförh. till SUND, sbst.2, o. fvn. symja, simma; etymologiskt identiskt med SIMMA, v.1 — Jfr SVIMMA, v.3,SVIMRA,SVÄMMA, v.]
(†)
1) simma (se SIMMA, v.1 1); äv. bildl. Du skaltt få både skam och skade, som altidt will swymme ij farvatten för oss. VgFmT II. 2—3: 104 (1587). Ty kom tu söte timma, / Kom, lät nu hädan svimma / Min sidste andedrächt. Amnelius Vitt. 124(c. 1690). En flåtta, hwarmed manskappet kunde öfwersättias (över älven), hafwandes sina hestar med sig effter swimmandes i betzeltygelen. KKD 1: 142(c. 1710). Cavallin Herdam. 2: 177(cit. fr. 1747).
2) [sannol. efter motsv. anv. av eng. swim] om brännvin: finnas till i stor mängd, överflöda; jfr SVIMMA, v.3 Understundom införskrifvas utländningar att förestå och upphjelpa någon industrigren; men .. äfven dessa fatta oftast tycke för bränvin, som svimmer omkring dem och erbjudes, hvart helst de vända sig; de börja supa. KyrkohÅ 1925, s. 273(i handl. fr. 1836).
3) med avs. på husdjur: låta bada l. tvätta; jfr SIMMA, v.1 3,SVÄMMA, v. I 1,SVÄNGA, v.2 Præservatio (dvs. ss. skydd) brukas svima .. (boskapen) en gång om dagen, då de säjas blifwa fria (ifrån boskapssjuka). Linné Skr. 5: 94(1732).
Ssg (†; 1): SVIM-BAD. badbassäng, simbassäng. Så wele wij .. förnye then gamble Badstugu, så att hon både med fötther och elliest till thet bädzste bliffwer förbättredtt Sammaledis med ett Swimbadh. HB 1: 187 (1570); jfr MeddSlöjdF 1887, s. 73.
SAOB
