publicerad: 1999
SVÄMMA sväm3a2, v. -ade (NVedboDomb. Höstt. (1700: swämmades .. öfwer, ipf. pass.)) ((†) pr. sg. -er Schouten Siam 3 (1675: öfwerswämmer), Möller 1: 49 (1782); ipf. suemde ÄARäfst 111 (1596); sup. swämt Dalin Vitt. II. 6: 103 (1740: öfwerswämt), Dalin Hist. 2: Föret. 5 (1750: öfversvämt); p. pf. svämbder Gadelius Tro 2: 315 (i handl. fr. 1671; rättat efter hskr.)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(svemm- (su-, sw-) 1596—1783 (: öfversvemmad, p. pf.). sväm- 1670. svämm- (sw-) 1675 (: öfwerswämmer, pr. sg.) osv.)
Etymologi
[fsv. svämma, sv. dial. svämma; motsv. mht. swemmen (ä. t. schwämmen, t. schwemmen), feng. (be)swemman; kausativbildning till SVIMMA, v.; jfr äv. dan. o. nor. svømme, svämma, av t. schwemmen (se ovan). — Jfr SVÄMMA, sbst., SVÄNGA, v.2, SVÄNNA]
I. tr.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh. l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på häst (äv. (numera bl. tillf.) med avs. på person): låta simma; äv.: tvätta, bada (se d. o. 1 a β) (i flod l. sjö o. d.); äv. (numera bl. tillf.) refl., särsk. om häst; jfr SIMMA, v.1 3, SVÄNGA, v.2, SVÄNNA. En gång kom Jörans hustru til Jsak, förmanandes honom at tilijka medh henne gå at swäma dheras ökar. BtFinlH 2: 339 (1670). Tranér HomIl. 289 (1818; refl., om häst). Lik en kopparsmed, har Eros / Mig bankat med ett väldigt / Knöster — och mig liksom svämmat / I vinterliga forssar. Dens. Anakr. 77 (1830, 1833). Baron von Rosen .. vars vackra hästar, en grå arab och en brun, köras tillsammans och svämmas i havet på lördagsaftnarna. Wrangel FornTid. 169 (1926). Lönnerholm SprJönk. 117 (1972).
2) (†) med avs. på för häxeri o. d. anklagad kvinna: kasta i vatten (för att utröna om hon flyter, vilket i så fall tas ss. tecken på att anklagelsen är riktig). Om dhe (dvs. de för trolldom anklagade) flothe, skulle dhe wara skyldige till döden, och mestermannen suemde thäm, och the fluthe och komme åter i fängelse igen. ÄARäfst 111 (1596). Är Börtha swämbder af sin dotter effter hennes begähran, och fluttet som ett trää. Gadelius Tro 2: 315 (i handl. fr. 1671; rättat efter hskr.).
3) (i sht i fackspr.) om vatten(drag) o. d.: föra med sig l. förflytta (ngt) i form av slam; komma (ngt) att i form av slam o. d. följa med rinnande vatten, särsk. (lant.) i fråga om utgödsling medelst gödselns uppblandning med vatten; äv. (särsk. i ssgn SAMMAN-SVÄMMA): komma (ngt) att flyta; förr äv. i uttr. svämma livssaft, föra med sig ”livssaft” i form av slam; jfr SLAMMA, v. 1, 2. De flodränn’lar, som här bjuda sin dryck öfverallt; / fettmande, mångarmiga, svämma de lifssaft, / Och befrukta dessa marker. Palmblad Aisch. 345 (1843). På de större djupen (i Öresund) finner man allestädes lera som svämmats dit ner af vågsvallet på de grundare ställena. Torpson Norden 2 (1887). Den egentliga torfvens hufvudmassa är .. icke svämmad, d. v. s. är icke transporterad af vatten. 2NF 29: 380 (1919). De större stenarna .. bli liggande kvar som klapper och rullblock. Sanden däremot svämmas inåt viken och hopar sig där. TurÅ 1936, s. 50. Lantbrukets nya gödselmetoder med svämning och kanaler är arbetsbesparande. ÖgCorr. 3 ⁄ 3 1966, s. 16. — jfr AV-, BORT-, IN-, NED- o. SAMMAN-SVÄMMA.
II. intr.
1) om vätska (i sht vatten l. tårar): flyta ymnigt, flöda (se d. o. 1); äv. om lava l. dimma; jfr SVIMMA, v.1 2. Som vatnet ur en dam, där luckan drages op, / I rännan forsar ut och öfver brädden svämmar. Gyllenborg Bält 249 (1785). Ur östern bryter fram en flod af lågor: / Till Auras strand dess lava svämmar hän. CGStrandberg 69 (1854). Över ängar och sankmarker svämmade dimmor fradgiga som mjölk nyss släppt ur juvret. Wester Reymont Bönd. 3: 5 (1924). Hon gick nu fram och tillbaka mellan speglarna medan tårarna svämmade fritt över kinderna och livet rann bort ur kroppen. Preis Rice SamtVampyr. 245 (1977). — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om kvinna, i fråga om att bröst rinner (se RINNA 3 d β). Hon knäppte upp för barmen och en mjölkbåge sprutade genom luften. Hon tog barnet och sa till luften: — Giv mig en klut för det andra! Jag svämmar. Lidman NabSten 72 (1981).
b) (†) i utvidgad anv.: simma (se SIMMA, v.1 4), flyta. Ute i havsstranden svämmade badhytter och bänkar, lösryckta och bortslickade av bränningarna. Lundberg-Nyblom Kärlek. 221 (1913).
c) [jfr motsv. anv. av eng. surge] (mera tillf.) om glaciär: tillväxa o. breda ut sig i onormalt stor omfattning. ForsknFramst. 1970, nr 3, s. 23 (: svämmande glaciärer).
d) mer l. mindre bildl. (i sht om ngt abstrakt): rikligen l. ymnigt förekomma l. framföras l. breda ut sig, flöda (se d. o. 2); förr äv. dels om fiende: sprida sig (över ett område), dels ss. vbalsbst. -ning konkretare: flödande, mångordigt tal. VRP 2 ⁄ 4 1735 (: swämningar). Sanningar .. hemligt sjudande i ett känslofullt sinne och färdiga att svämma hvar dem tillåtas att utbreda sig. MoB 9: 91 (1790). Då svämmade, lik de förstörande vågor, / Som svalla utan dam och strand, / En gruflig fiende kring våra bröders land. Wallin (SVS) 1: 382 (1809). Mörkret svämmar ur djupets brunnar. Karlfeldt Vildm. 101 (1895). Må starka strofer svämma / ur sångarns bröst! Malmberg Dåd 14 (1912). Det är glädjens högsta höjd att få begagna sin ungdom, medan den som ljuvligast svämmar. Moberg Sedebetyg 316 (1935). Den frodiga germanska fantasi, som .. svämmar vitt över gränserna för sina ursprungliga italienska förebilder. SvFolket 3: 298 (1938).
2) (numera mindre br.) om flod (l. hav o. d.): stiga (se STIGA, v.3 I 4 b) över sina bräddar, svämma över; äv. bildl., särsk. i (det äv. med huvudtrycket på över uttalade) uttr. svämma över ngt, (gm att stiga över sina bräddar) flyta ut o. täcka (ngt), flöda o. rinna ut över (ngt); jfr FLÖDA 1 a o. SVÄMMA ÖVER 4. När yppighetsfloden får utan mått och gräntsor ledigt swämma öfwer ett land, kullkastar den ej allenast goda seder, utan betager jämväl afwelsamheten och förkortar åldern. Fennia XVI. 3: 82 (1761). Så hvälfves .. Aufidi strida flod / .. Med våldsamt svall, när han ett bördigt / Fält med förödande svämning hotar. Adlerbeth HorOd. 163 (1817). Leopold 5: 244 (c. 1820; om hav). Ifrån Carlstad skrifwes, att Clarelfwen åter swämmat. VexjöBl. 1846, nr 46, s. 2. Floderna svämma / stritt över strand. Petre Fling. 47 (1915). HT 1938, s. 85 (bildl.). — särsk. i p. pr. i uttr. svämmande full, övergående i anv. ss. förstärkningsord: mycket, väldigt. Hvart bröst som älskar och tiger / blir svämmande fullt af sång. Karlfeldt FridVis. 60 (1898). Bud Erik levde .. i en bygd, som var svämmande full av det gamla. Fatab. 1931, s. 25.
Särsk. förb.: SVÄMMA BORT10 4. (numera nästan bl. i fackspr., särsk. geol.) till I 3: svämmande föra bort (ngt), slamma bort; äv. i bild. Han, som likt bölja trängd af bölja, / Ser slägt på slägt, i evigt skick, / Med hvarje timslag jorden hölja, / Och svämmas bort af dem som följa. Leopold 2: 31 (1801, 1815). Den egentliga glimmerskiffern sönderföll i sina finaste beståndsdelar, och de små glimmerfjällen svämmades bort till hufvudsaklig del. TT 1900, K. s. 115. De tyngre beståndsdelarna (i sanden) skiljas från de lättare, vilka svämmas bort. Ymer 1953, s. 182. —
SVÄMMA IN10 4. till II 1 o. 2, om vatten l. flod l. hav o. d.: svämmande flyta l. rinna in (ngnstädes); äv. mer l. mindre bildl. (jfr svämma II 1 d), i fråga om kraftigt varuflöde l. stora människo- (l. trupp)förflyttningar o. d.; jfr insvämma. Ramsay VägvFinl. 54 (1895). Guldet (har) svämmat in över gränserna (till Frankrike). NordT 1931, s. 522. På hösten stego åarna, och deras vatten svämmade in över ängen. Löten såg då ut som en sjö. RisebergaB 94 (1931). Det största äventyret var när de vilda manchuhorderna på 1600-talet svämmade in över Mittens rike. RöstRadio 1933, s. 131. —
SVÄMMA NED10 4 l. NER4. (i fackspr., särsk. geol.) till I 3, II 1, 2, = nedsvämma. Fennia XIV. 7: 22 (1898). En vidsträckt slätt utbreder sig öfver hela mellersta delen af (Syd)öns östra del (i Nya Zeeland) .. Slätten är en alluvialbildning, hvars lösa jord svämmat ned från bergen .. i det haf, som en gång nådde fram till deras fot. 2NF 20: 166 (1913). Ovan lerlagren var kitteln fylld till brädden med sand .. som svämmats ner från åsryggarna. SvGeogrÅb. 1944, s. 97. —
SVÄMMA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. (i fackspr.) till I 3, = sammansvämma. 2NF 36: 915 (1924). —
SVÄMMA UT10 4. (i fackspr.) till I 3, komma (ngt) att i form av slam transporteras o. avsättas (ngnstädes); ngn gg äv. intr.: i uppslammat tillstånd flöda l. rinna ut. Uppl. 1: 36 (1901). Den sand, som av floder och åar svämmas ut i Laholmsbukten. TurÅ 1933, s. 128. Vi vet att det vid hård ansträngning svämmar ut även kalium från musklerna. DN 19 ⁄ 2 1988, s. 7. —
SVÄMMA ÖVER10 40.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 1; särsk. med avs. på djur, särsk. häst: låta simma o. därmed transportera över. Hästarne swämmades twärt öfwer. NVedboDomb. Höstt. 1700. Renarne, med sina pocher, swämmades öfwer, en i sender. Zetterstedt SvLappm. 2: 50 (1822).
2) till II 1, om vätska, i sht i uttr. svämma över sina bräddar (jfr 3): svämma o. därvid rinna över bräddarna (av en behållare o. d.), rinna över; särsk. om tårar: oemotståndligt välla fram; äv. allmännare l. mer l. mindre bildl., om ngt som innesluts av ngt l. förvaras ngnstädes: ha trångt om utrymme (o. vara nära att spränga sina ramar l. sitt hölje l. välla över kanten). Schultze Ordb. 5214 (c. 1755). Tårar ville svämma öfver. Oscar II I. 2: 230 (1859, 1886). Den av snörlivet uppkörda barmen svämmar över alla bräddar. Jensen Goldschmidt Mex. 126 (1926). Mina böcker börjar svämma över på min låga, opraktiska hylla. Form 1950, s. 113. På golvet svämmar vattnet över. Jag står med båda fötterna i vatten. Lind Barn. 146 (1981).
3) till II 2, om ngt vätskeförande l. om ngt där vätska finns l. förvaras, i sht om flod l. sjö l. hav o. d. med tanke på vattnet däri: rinna över (se rinna över 2); äv. i uttr. svämma över sina bräddar (jfr 2); äv. i bild. Hagberg Shaksp. 1: 22 (1847). Carlsson MinB 53 (1912; i bild). Strax rann källan som förut och svämmade över i ängsbolet med sitt flöde. Moberg Rid 323 (1941). Den första sträckan (av vägen) var sank, och där gick de unga träden alltid ut på hösten, när sjön svämmade över sina bräddar. MännMinn. 2: 156 (1943). särsk.
a) om (vätske)behållare o. d., i sht i uttr. svämma över av ngt, vara överfull av ngt (o. rinna över bräddarna); äv. allmännare, om ngt där ngt förvaras l. finns l. har placerats. Askfaten svämmade över (av halvrökta cigaretter). Gatorna svämmade över av bilar. Bremer GVerld. 6: 115 (1862). När Europa svämmade öfver i de stora sjöfärderna och kolonisationerna — då blef också Ryssland upptäckt. Kjellén Storm. 2: 143 (1905). Får Ulf och jag gå ut och lägga en sten under (vatten)tunnan så vi får se hur den ser ut när den står alldeles rak och svämmar över? Hedberg DockDans. 240 (1955). En katafalk som svämmar över av blommor. Bjurström Tournier Meteor. 185 (1977). Om det saknades spannmål i Normandie och Bretagne, svämmade de däremot över av kött och smör. Därs. 194. Den gamla potatiskorgen han använde som papperskorg hade för länge sedan svämmat över. Sandman-Lilius Främl. 153 (1980).
b) om ögon, i fråga om person som gråter ymnigt. De starka ögonen blevo plötsligt blanka och svämmade över. Oterdahl En 145 (1927). Jag blev vek och sorgsen och kände hur ögonen småningom svämmade över av tårar. Kihlman Se 288 (1960).
c) (numera bl. tillf.) om man: få (för tidig) sädesavgång. Han var för ung och het. Han svämmade över innan han nått henne och när hans kropp befriat sig såg han skamset upp. Fridegård Offerrök 107 (1949).
4) till II 1, 2, om vatten o. d., äv. om flod l. hav o. d., med avs. på omgivande land: svämma o. rinna ut över; äv. i pass. närmande sig dep., särsk. i uttr. svämmas över med ngt, om strand l. golv o. d.; äv. bildl. (jfr 5), om personer (t. ex. fiender): breda ut sig över (ngt). De låga strandängarna svämmades över på vårarna. Folket (i Holland) har måst bygga stora dammar utefter hafskusten, på det att icke hafwet måtte swämma öfwer hela landet. Berlin Lsb. 279 (1852). Båda floderna svämma öfver sin omnejd på våren, Tigris något senare än Eufrat. Svensén Jord. 153 (1885). Hela scenen svämmas öfver med vatten. Klint (1906). Den fientliga invasionen svämmade öfver allt större områden af ryskt skyddslingsland. SvD(A) 18 ⁄ 1 1916, s. 3; jfr svämma, v. II 1 d. Ymnigt regn och västlig vind kunde pressa upp vattenståndet, så att stränderna svämmades över. FrSkånStäd. 295 (1932).
5) i mer l. mindre bildl. anv. av 2 o. 3 (jfr 4 o. svämma, v. II 1 d, 2, 2 slutet): förekomma ymnigt l. i överflöd l. hejdlöst breda ut sig (o. komma till starkt uttryck) o. d.; i sht om känslor; äv. dels om verksamhet (l. mer l. mindre konkret resultat därav), dels i fråga om att ljus l. ljud o. d. fyller upp ngt rumsligt; äv. om person l. hjärta l. skrift l. rum o. d., betecknande att känslor osv. svämmar över där, i sht i uttr. svämma över av ngt. Hon (l. hennes hjärta) svämmade över av ömhet. Hennes korrespondens svämmade över alla bräddar. Hagberg Shaksp. 2: 261 (1847). Vi undersöka Kierkegaard, lidandets skald, och .. (prosten) svämmar öfver i frosseriet på sina lidanden. Strindberg Skärk. 95 (1888). Raslitteraturen var en del av hela den nationalistiska litteraturen .. som svämmade över i Tyskland. Wigforss Minn. 1: 257 (1950). Det är bra att man bakar bröd och tillverkar tvål. — Jag tycker man bör stödja verksamheten. — Det är kultur. När det håller sig inom sina gränser. Svämmar det över blir det barbari. Hedberg BleknBrud. 388 (1951). Pratar man kallt med sin köttslige broder? När ångesten svämmar över som skållande lava. Holmer Allm. 212 (1976). Han var rörd över sig själv och svämmade plötsligt över av välvilja. Gripe Tordyv. 25 (1978). Artiklarna om Kruger svämmade över av lögner. Pokora-Kulinska Anthony Hämn. 51 (1979). särsk. (†) fylla (ngt) till bristningsgränsen, göra (ngt) överfullt, komma (ngt) att svämma över. I redlige Svenske stridsmän .. skynden till Brännkyrka fält: der vänta Er barbaren och trälarne (dvs. Kristian II i Danmark o. hans män) .. grymma spjut blänka i deras händer, men vid eder ankomst skall darrning och vanmakt i hast svämma öfver deras ådror. Silverstolpe i 1SAH 4: 175 (1791, 1809). Lyckliga ålder .. då den första sången svämmar öfver hjertat. Livijn 1: 174 (1817).
Ssgr (i allm. till I 3 o. i denna anv. i sht geol.): A: SVÄM-BILDNING. om förhållandet att ett (jord)lager avsätts gm översvämning l. i rinnande vatten; äv. o. i sht konkret: alluvialbildning; i sht om okonsoliderad bildning; jfr -lager, -land, -lera, -produkt. TT 1871, s. 339 (konkret). Öarna blir större och vegetationsklädda med svämbildningar av löst material vid stränderna. SvGeogrÅb. 1950, s. 120. —
-GRUS. grus avsatt gm översvämning l. i rinnande vatten; jfr strand-grus. SvGeolU C 131: 33 (1893). TeknVet. VoV. 2: 302 (1928). —
-GULD. jfr -grus. Guld i fast berg kan aldrig likt svämguldet locka invandrare. Nordenskjöld Polarv. 149 (1907). —
-GÖDSEL. lant. gödsel (se d. o. 3) av kreatursspillning, borttransporterad gm svämning, flytgödsel. DN 30 ⁄ 4 1970, s. 2. —
-GÖDSLING. lant. jfr -gödsel, -utgödsling. Larsson (valde) att satsa på svämgödsling medelst utspolning. Via en 60 cm bred ledning sköljs gödseln ut till pumpbrunnen på 30 kbm. ÖgCorr. 21 ⁄ 4 1966, Bil. s. 4. —
-IS. meteorol. is bildad gm käll- l. översvämningsvatten som tillfryser o. översiktas lager på lager, svallis. SvUppslB 26: 1259 (1935). —
-JORD. jord avsatt gm översvämning l. i rinnande vatten; jfr slam-jord. Björkman (1889). De fruktbara svämjordarna av s. k. baodabtyp från Gezira-bomullsdistriktet i triangeln mellan Blå och Vita Nilen i Sudan. Ymer 1956, s. 212.
-KANAL. kanal (se d. o. 2) avsedd att medelst svämning transportera bort ngt, i sht avfall l. gödsel o. d.; jfr -ränna. I Frankfurt am Main, hvarest fordom svämkanalerna utmynnade direkt i Main, var flodvattnet ännu flere kilometer nedanför staden smutsbrunt. MosskT 1892, s. 327. ÖgCorr. 3 ⁄ 3 1966, s. 16 (om kanaler för svämgödsling). —
-KUST. (†) förhållandevis nybildad kustlinje av utsvämmat sediment. Svämkuster äro: 1) .. dynkuster .. 2) haff- eller lagunkuster .. 3) limankuster. Hagman FysGeogr. 102 (1903). —
-KÄGLA. kägla (se d. o. 3 c) l. konformad avlagring av utsvämmat material utanför flodmynning, alluvialkon. Ymer 1965, s. 88. —
-LAGER. lager (se lager, sbst.3 1) av jordart som utgörs av svämbildning. MosskT 1889, s. 262. Någon gång under 1050-talet raserades den äldsta bebyggelsen och området lades under vatten. Däri avsattes ett märkligt svämlager. Kulturen 1976, s. 141. —
-LAND. [jfr t. schwemmland] land (se d. o. 1 c) som utgörs av svämbildning; jfr marsk, sbst.2, o. -mark. Andersson Syndafl. 22 (1889). Det svämland, som uppstår genom aflagringar kring mynningen af en i en insjö eller i hafvet utmynnande flod, kallas flodens delta. Nathorst JordH 398 (1890). —
-LERA. lera uppkommen gm svämbildning (i sötvatten), alluviallera. Hygiea 1865, s. 286. Svämlera och svämsand afsättas af vattendragen och innehålla vanligen myllrika ämnen samt skal af nu lefvande snäckdjur. Svenonius Stenr. 236 (1888). Söderut utfylles dalen närmast Valboån här och där av intill sex à sju meter mäktiga lager av svämlera, i vilka ån ofta flyter fram i vackert utbildade meanderslingor. SvGeogrÅb. 1955, s. 186.
Ssg: svämlere-, i sht förr äv. svämler-jord. jord bestående av svämlera. Bergstrand Geol. 401 (1868). Sjöberg Träblås. 96 (1938). —
-MARK. jfr mark, sbst.1 3 c, o. -land. De genom landhöjningen uppkomna svämmarkerna. ASFFlF 42: 25 (1915). —
-MATERIAL. material som transporterats o. avsatts gm svämning. Hedin Indien 1: 498 (1910). Fornv. 1979, s. 34. —
-MÄRGEL. jfr -lera. Svämmärgel (alluvialmärgel), förekommer mindre allmänt, och är en kalkrik svämlera. LB 1: 88 (1899). —
-RÄNNA. ränna (se ränna, sbst.1 1) för transport av ngt (i sht betor) gm svämning; särsk. (lant.): svämkanal för gödseltransport; jfr svämma, sbst. 2. TT 1897, K. s. 2 (för betor). Därs. 1900, K. s. 18 (för potatis). När man tömmer en svämränna skall den först fullständigt fyllas med luftad gödselblandning från pumpbrunnen. ÖgCorr. 6 ⁄ 7 1967, s. 7. —
-SEDIMENT. jfr sediment a. Svämsediment, (dvs.) avlagring utmed vattendrag, avsatt huvudsakligen vid höga vattennivåer av till stor del organiska beståndsdelar. BraBöckLex. (1980). —
(II) -SJÖ. (tillf.) sjö som utgörs av vatten från översvämmat vattendrag. På ett ställe .. bildar ån varje vår en väldig svämsjö. Rösiö SvFågl. 247 (1946). —
-TORV. torv uppkommen gm inlagring av organiskt material i svämlera. Fennia XII. 7: 13 (1896). —
(II) -TÅG. (numera föga br.) växten Juncus capitatus Weig., som växer på (tidvis översvämmad o.) våt sandmark, huvudtåg. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 659 (1901). —
-UTGÖDSLING~020. lant. utgödsling gm svämning; jfr -gödsel, -gödsling. I gården mot sjösidan, som brukas av två bröder, håller man på att införa svämutgödsling. DN(A) 12 ⁄ 7 1965, s. 11. SFS 1973, s. 2213. —
-VATTEN.
1) (i fackspr.) till I 3: vatten för svämning (i sht av betor) i svämränna. Sväm- och tvättvatten för betorna medsköljer en betydlig kvantitet sand och jord. TT 1903, K. s. 86. TNCPubl. 51: 88 (1973).
2) till II 1: vatten som svämmar l. har svämmat (ut över mark o. d.); jfr svämnings-vatten. Upsala(A) 20 ⁄ 12 1917, s. 7. Där svämvattnet står in över tuvängarna, ha gäddorna gått upp för att leka. SvD(B) 2 ⁄ 4 1922, s. 2. —
(II) -ÄNG. tidvis (i sht på våren) översvämmad äng. Naturliga svämängar förekomma ganska allmänt i Sverige; däremot äro konstbevattningar ganska sällsynta. 2UB 4: 96 (1899). På vårens svämängar trippar fasanerna i rader. DN(A) 20 ⁄ 12 1961, s. 13.
B (till II): SVÄMNINGS-TID. tid på året då (vatten från) flod l. sjö o. d. svämmar. SvD(B) 2 ⁄ 4 1922, Söndagsbil. s. 2. —
Spoiler title
Spoiler content