1) häftig l. våldsam. (Då klosterlöfte ofta tvingats fram) äret jw icke rätt, att man så swindigt och hardt om sådana förplichtelser disputerar. PJGothus Conf. H 7 b(1581). Een hefftig wreede och ett swindigt ban(n)ande. Dens. Spangenberg Apg. 113(1607).
2) listig l. slug; bedräglig; äv.: klok, kvicktänkt. (Djävulen) kallas ock Dæmon, medan han mykit weet, och är en swindiger, listiger Ande. PJGothus Os. 126(1603). Herrar och Frwger .. weta wäl drijffua theras hwsfolk swindigt nook til Arbete. Dens. Hunnius Hust. 315(1606). En swindiger Arithmeticus. Dens. Pollio Fast. 428(1614).
Avledn.: SVINDIGHET, r. l. f. (äv. -heet(h), -hett) [jfr ä. d. svindighed, mlt. swindicheit, t. schwindigkeit; jfr gesvindighet] (†) till 2, om egenskapen l. förhållandet att vara listig osv.: listighet l. slughet l. bedräglighet; fyndighet; äv. konkret(are), om listig osv. handling l. listigt osv. beteende, list; fyndighet. The Lybeskes handel, suindighet och vpstigningh (dvs. prisstegring). HFinlH 2: 299 (1550). Ändogh vij .. väll kunne haffve rådh och lägenheett att göre .. (ryssen) alffvarligit motståndh och hans företagende affvärie och förtage, så äre dogh E. K:tt tesse närvarendes värdzlöpp och svindigheether icke ovetterlighe. G1R 26: 467 (1556). The dansches svindigheet och prachticher. Därs. 29: 666 (1560). Gudh haffuer budit oss, att wij skolom lära, icke Platonis Spitzfundigheeter, ey heller Aristotelis Swindigheeter, uthan hans Sons Lärdom. PJGothus Post. 167(1597).
