SVINDEL svin3del2, sbst.1 r. l. m.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Lolium temulentum Lin., dårrepe (vars frön vid förtäring ansågs framkalla yrsel); förr äv. om närstående arter av släktet Festuca Lin., svingel, o. arter av Bromus Lin., lostor; jfr SVIMMEL, sbst.2, SVINGEL, sbst.1, SVINNEL, sbst.2 ORudbeck HortBot. 68 (1685). Hwad är wäl orsaken til, at Gottleningen i dryksmål blir galen och nästan blind? Intet annat, än han druckit af det dricka, som warit brygt af det malt, som warit blandat med Lolium .. det hos dem heter Skiäde, och Swensken kallar Swindel eller hufwudbrylla. Dahlman Landth. 1: 48 (1745). Loste, Swindel, wäxer i åkrarne bland rågen merendels, mäst hela Swerige öfwer. Carleson Hush. 541 (1756; om Bromus secalinus Lin.). Bolin Åkerogräs. 77 (1903; om L. temulentum). (Sv.) Svindel .. (t.) Schwingel .. (festuca). Klint (1906).
Ssgr (†): SVINDEL-BLANDAD, p. adj. blandad med ”svindel”. Det Kornet, som här wäxer, faller gemenligen ganska rent och stridt; men Rågen här .. små och swindelblandad. Åhstrand Öl. 97 (1768). —
-GRÄS.
1) möjl. om växten Lolium temulentum Lin., dårrepe. Gramen loliaceum minus supinum multiplici spica .. Liggande mångaxat Swindel-gräs. Svec. ORudbeck CampElys. 1: 82 (1702).
2) möjl. om växten Bromus secalinus Lin., råglosta. Gramen festucæ: Lolium: Ægilops, Swindelgräs, Löxa. Lindestolpe FlWiksb. 17 (1716). —
-HAVRE. = växten Lolium temulentum Lin., dårrepe. Dår-repe, Svindelhafra (Lolium temulentum ..) .. växer bland säden och är det enda giftiga gräs man känner. Torén Rebau o. Hochstetter 155 (1851).
