SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVINKA, sbst.2, f.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[jfr d. svinke, svansande kvinna; till SVINKA, v.]
(†) slinka. Wj ändre .. / .. all Pracht som fierran skiner / .. Inbillandes osz, thet hwar Prunkare är rjker, / Hwar brokot Swinka Möö, hwar Ockrare rättrådig. Spegel GW 39 (1685).
Spoiler title
Spoiler content