SVIRA, v.1; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. svira, hårt åtbinda, åtdraga; etymologiskt identiskt med SVIRA, v.2, l. möjl. ombildning av VIRA, v., med anslutning till SURRA, v.1 (l. till en stam utgörande växelform (utan s) till roten i VIRA, v.)]
(†) åtsnöra l. hårt ombinda. Såsom Måns Månssons j Gårdzby ächta make hafwer .. anklagat och på bördat denne sin man swåre beskyllningar, och där iblandh .. att skola hafwa medh swirande twingat af henne fostret och sålunda begått Belgmordh. VDAkt. 1674, nr 197.
SAOB
