[sv. dial. svire; jfr fvn. svíri, nacke, hals, hals på drakhuvud på fartyg, feng. swīera, swīora, hals, swīer, swēor, påle, mht. swir, förtöjningspåle; besläktat med lat. surus, påle, sanskr. sváruḥ, påle]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hals(stycke) (på slaktad gris l. boskap). Schultze Ordb. 5278(c. 1755). Halsstycket på en gris heter svire .. i sydvästra Östergötland. ÖgCorr. 27 ⁄ 12 1968, s. 5.
2) (arkaiserande) i skildring av fornnord. förh., på skepp: hals på drakhuvud. Ett skepp var större än de öfriga och hade guldbelagda svirar. Både .. drakhufvudet och stjärten voro klädda med glänsande fjäll. Heidenstam Folkung. 1: 208(1905).
SAOB
