SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVIRR, adj.
Etymologi
[till SVIRRA, v.]
(†) yr l. orolig o. d. En kan riktigt blifwa swirr, när en läser om huru fulla af orenlighet wi äro och huru allt är stadt på förderfwets wäg. LfF 1877, s. 177.
Spoiler title
Spoiler content