SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVISSELERA svis1ele4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[bildat ss. motsatsord till CISELERA, möjl. med anslutning till SVIRA, v.2 (i bet.: svänga)]
(i fackspr.) gravera (metallföremål) medelst en stickel av viss typ, som med handen vickas fram över ytan, så att en sicksacklinje bildas, trambolera. Tunander AntikvLex. 248 (1979). Bollstickeln, som har rundad spets, används bl a vid svisselering, dvs då stickeln vaggas fram över ytan och ger en sicksacklinje, en vanlig dekoration på bägare från 1700-talets senare del. HantvSv. 171 (1996).
Ssgr (i fackspr.): SVISSELER-GRAVERING. Kulturen 1966, s. 67. —
-GRAVYR. Dekoren var oftast utförd i s.k. svisselergravyr med blomsterslingor. Kulturen 1966, s. 58. —
-STICKEL. I samma låda (som guldsmedsämbetets silverstämplar) förvarades också ”svisselerstreken”, svisselerstickeln, det redskap varmed proven för (silver)kontrollen togos. Rig 1957, s. 26. HantvSv. 171 (1996). —
-TEKNIK. En påträngande och prålig dekoration med kransar och kronor, utförd i s.k. svisselerteknik. Kulturen 1966, s. 48.
Spoiler title
Spoiler content