(svess- c. 1755. swidz- 1528. sviss- (-w-, -sz-) 1569—1854. switz- (-u-) 1528—1578. -are c. 1700—1854. -er 1528—1578. -ere 1528—1569)
Etymologi
[fsv. svizare, sv. dial. svissare; jfr fd. svidser, mnl. switzer; värjan användes särsk. av schweiziska soldater under 1500-talet; etymologiskt identiskt med SVISSARE, sbst.1 (se SCHWEIZARE)]
(†) huggvärja l. kroksabel, hirschfängare; kort värja; stor kniv. Än yterligare sade hann, Att Erik vgorp hade skenkt honom en beslagen swidzere. G1R 5: 253 (1528). (På en tavla) ser man .. Svenska folket, både til häst och fot, hafva .. Svissare vid sidan, något krökte mot udden. 1VittAH 1: 156 (1755). Svissare .. (dvs.) En stor knif at skära stora stycken med. Schultze Ordb. 5256(c. 1755). War Klingan (på svärdet) litet krökt emot ändan, kallade man det en Swiszare; som klingar förträffeligen wäl i sednare tiders Kämpe-wisor. LMil. 2: Föret. 9 b (1764). Svissare .. (dvs.) Fordom bruklig kort värja. Dalin(1854).
