[jfr nor. nn. svult, svolt, svält, got. swulta-, död (i ssgn swulta-waírþja, den som är nära döden); biform till SULT. — Jfr SVÄLT]
(†) svält. G1R 26: 489 (1556). (Att) The hunger och swult lijdha moste. LPetri ChrPred. E 8 b(1561). Att .. hästenn är dödh blifuin, är intett skedt medh hans wilie, huarkenn genom hugg eller swultt. 3SthmTb. 5: 40 (1603). Arbetsfolket gick ock werkel(igen) ur Grufworna wid Normarken för swult 1772. Fernow Värmel. 686(1779).
