2) (numera mindre br.) motsv. SVÅR 5 a ν, ss. adv.: i hög grad, svårt. Vår ofärd är vår vandel värd, vi hava brutit svårligt. Söderberg 10: 29(c. 1895, 1921).
3) (numera mindre br.) motsv. SVÅR 6:som vållar möda, svår; ss. adv.: svårligen; äv. (motsv. SVÅR 6 l) om humör: besvärlig; jfr SVÄRLIG, adj. Edlestenar äre fåå, och the äre swårliga at bekomma. Forsius Fosz 424(1621). Jag hört för mycket godt om hvad Hon var och gjort. / Som svårligt fins hos en allena, Att det ett under vara bordt, / Der allas rop sig så förena. Bergklint Vitt. 120(1778). Denna omarbetning (av psalmen) låter sig swårligt sjungas jemte den ursprungliga. SvLitTidn. 1815, sp. 280. Britt-Lis har ett svårligt / äventyrshumör. Johansson Skepp. 20(1915).
Avledn.: SVÅRLIGHET, r. l. f. (†) till 3: svårighet. Mit nattläger var i Gubbens innersta kammare, där han sielf bodde i många år, och hvarifrån, såsom alt för trång, jag i min Adjunct tid, med mycken svårlighet förmådde honom flytta i det yttre stora rummet. Muncktell Dagb. 2: 329(1819).
