SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVÅRIG, adj.
Ordformer
(äv. sw-)
Etymologi
[utlöst ur SVÅRIGHET (l. avledn. av SVÅR); sidoform till SVÄRIG]
(†)
1) motsv. SVÅR 6: mödosam; besvärlig l. svår; om person äv.: svår att ha att göra med; jfr SVÄRIG. Effter .. prof. Petræus 1:o contesterat litem, 2:o aff upsåth sedan han sågh saaken blif(w)a honom swårig, sökt den protrahera (osv.). ConsAcAboP 5: 354 (1683). (Den 9 juni 1709) kom åter ett Polck eller Regimente Zaporowiskt Infanterie till oss att arbeta: men the begynte alle att blifwa mycket swårige, och wille intet giärna till arbetes, emedan dageligen och alle nätter så månge af dem till dödz och skams skutes, mer än af the wåre. HH XXXIV. 2: 224 (c. 1715). Jag har ock ett .. arbete .. hwari handlas om Aritmetike, Geometrie och Algebra, begynnandes med thet lättesta och går småningom til thet swåriga. Swedenborg RebNat. 1: 240 (1716). Schultze Ordb. 5239 (c. 1755).
2) motsv. SVÅR (6 o.) 8, om tid: svår. (Sv.) Svårige tider, (lat.) Tempora dura. Schultze Ordb. 5239 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content