SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVÅRHET svå3r~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4-1, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 5, 6) -er.
Ordformer
(förr äv. su-, sw-, -åh-. -he(e)t, -hett)
Etymologi
[fsv. svarhet, tunga, börda, besvär, sv. dial. svårhet, svårighet; jfr mlt. swārheit, nl. zwaarheit, mht. swærheit, swarheit (t. schwerheit); det sv. ordet är delvis lån fr. mlt., delvis inhemsk bildning till SVÅR]
om egenskapen l. förhållandet att vara svår. — särsk.
1) (†) motsv. SVÅR 1, 2: tyngd l. vikt; storlek (o. tyngd); äv. konkret, om ngt tungt; jfr SVÄRHET 1. ArkliR 1564, avd. 44. At förmedelst Kopparmynts swårheet, och Silfwermynts godheet, sättia alt i sitt rätta pris. Stiernman Com. 2: 321 (1641). Dahlstierna (SVS) 317 (c. 1696; konkret). (I staden Provadie) bruka grækiska qwijnfolcken örneringar stoora som slantar .. hwilka giöra med sin swårheet örnesnipparna mycket långa. KKD 5: 54 (1709). Archestratus (var) så lätt, at då han af Fienden wardt fången bortförd, och lagd på en wigt, befans hans swårhet och tyngd vngefär ett halft Gersten-Korn. Bliberg Acerra 244 (1737). Trossarnas svårhet. Weste FörslSAOB (c. 1817). WoH (1904: fartygs). — särsk. mer l. mindre bildl., ofta liktydigt med: tyngd; särsk. i uttr. öronens svårhet, om lomhördhet. När man .. (kopparblomma) stöter smått, och blåser thet igenom een Pijpa in i Örat, fördrijfwer thet Örornas swårheet. Forsius Min. 66 (c. 1613). Han .. klagade öfwer en förskräckelig swårhet om hiertat. Humbla Landcr. 27 (1740).
2) (†) motsv. SVÅR 3: vikt l. betydelse o. d. Hafuer iagh städze detta Embetes (dvs. landshövdingeämbetet) Swår och wichtigheet migh förestält. HSH 31: 453 (1662). I .. swåra brottmål må Domaren höra then, som jäfwad är, utan ed .. doch ej föräldrar och barn, ächta makar, eller syskon, emot hwarannan, ther saken ej af synnerlig wigt och swårhet är. RB 17: 9 (Lag 1734).
3) (†) motsv. SVÅR 4: omfattning; äv.: storlek. Rådhzvijss att schrijffva, holler jag därföre, att man icke bör söka profijten i tullernes svårheet, men i flijtigt, troget och discret inkräffvandhe. AOxenstierna 6: 322 (1631). På thet .. (sexmännen) måghe theste flijtighare förrätta sine ämbeten, skal Bergmästaren medh GrufweFogden och Sexmännen sielfwe öfwerläggia om theras löön, och effter som befinnes Grufwones swårheet, och hwars och ens arbete .. jämka theras Löön. PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 26.
4) (i fackspr.) motsv. SVÅR 5: om egenskapen l. förhållandet att vara svår; stundom liktydigt med: grovhet l. skändlighet o. d. Tiwffwerijs Straff .. effter .. Syndzens swårh(et), skärpa och förhöya. L. Paulinus Gothus MonPac. 861 (1628). Personens wärde och höghet ökar ju både brottets och straffets swårhet ibland menniskor. Almquist InlHelSkr. 41 (1775). Brottets svårhet. Meurman (1847). Med hänsyn till brottslighetens svårhet och övriga omständigheter fann rätten att (osv.). SvD(A) 1959, nr 331, s. 10. — särsk.
a) (†) motsv. SVÅR 5 a α : plågsamhet l. lidande o. d. Twärt om kan ock et litet sår, af hwilket man med skäl complicati symptomata förbidat, utan synnerlig swårhet aflöpa. Acrel Sår 48 (1745). Jesu lidande .. hwilkets oändeliga bitterhet och swårhet wi icke en gång kunna begripa. Nohrborg 950 (c. 1765). Schartau UndBarn 3 (c. 1820).
b) (†) motsv. SVÅR 5 a β: häftighet l. våldsamhet l. stränghet o. d. Hans Kongl. Maij:tz natur .. wardt .. efter menniskeligit omdömme oförmögen til at lenge uthärda siukdomens swårhet. Spegel Dagb. 143 (1680). Cavallin (1876).
c) (†) motsv. SVÅR 5 a ϑ, särsk. 5 a ϑ α' : stränghet. Köldens swårhet. Cavallin (1876).
5) (numera föga br.) motsv. SVÅR 6, om egenskapen l. förhållandet att vara svår; ofta liktydigt med: möda l. besvär l. svårighet (se d. o. 4); förr äv. dels koll., dels konkretare, om ngt som vållar möda l. besvär l. olägenhet, svårighet l. besvärlighet o. d.; jfr SVÄRHET 2. G1R 29: 38 (1559). I begynnelsen af sin regering hade .. (Alexander den store) store swårheter. Dryselius Monarchsp. 80 (1691). Den något eftertracktar / Han ingen swårheet achtar. Celsius Ordspr. 12: 21 (1714). Allehanda swårhet jemte arbete iag stod tå uth, men Herren stog mig bj i alt. Schröder Lev. 45 (1729). En passion i halsen, hwilken med torrhet och swulnad mig plågar, och förordsakar stor swårhet i tal och respiration. VDAkt. 1731, nr 374. War med en mycket oläslig styl afskrifwit, så att det med största swårhet kunde läsas. Benzelstierna Cens. 195 (1743). Ett ämne — prosans rytm — vilket tillhör stilistikens och språkpsykologins intressantaste men på grund av sin svårhet hittills mycket litet behandlats. Hedén 3: 216 (1920). — särsk. (†)
a) övergående i bet.: ovillighet, avoghet. Hwar och en finner och känner wid sig sjelf, at det är swårt at wara from .. Och sådan swårhet och owiljoghet til det goda gjör, at wi icke hålle Guds Lag. Borg Luther 1: 78 (1753).
b) svårbegriplighet. Månge Artister hafva villat sig härpå, tagit minnets förråd för en rik upfinningsgåfva .. mycken svårhet för konst. Kellgren (SVS) 5: 29 (1785).
c) motsv. SVÅR 6 l: vrånghet l. vresighet o. d. Lynnets swårhet. Cavallin (1876).
6) (†) motsv. SVÅR (6 o.) 8: bekymmer l. besvärlighet l. vansklighet; elände, nöd, fattigdom; äv. konkretare (i pl. särsk.: olyckor l. prövningar l. umbäranden l. svårigheter o. d.). Iagh aff Synden blifwin skadder, / Hårt beladder, / At migh rutne mine Såår. / Sådant förorsakar swårheet, / Idel dårheet, / Then iagh Syndare begår. Kempe Psalt. 129 (1650). The andra (försvararna) .. hölle sigh längre .. oansedt thet intet skedde vthan myken Hunger och många Swårheter. Sylvius EOlai 301 (1678). Fader .. / Ach hielp af thenna swårhet! Ps. 1695, 207: 9. Hwilcken .. med Blindhet och andra swårheter af Gud blefwit pålagd. VDAkt. 1737, nr 335. Yppighet orsaken är til tidens svårhet i landet. Nicander GSann. 119 (1767). Schulthess (1885). — särsk. om sjuklighet l. klenhet l. skröplighet. Herr Axel Kurk (som för sin Krops swårheet skul och siuklige lägenheet, reeste tilbaka (från Ryssland)). Widekindi KrijgH 79 (”96”) (1671). Effter .. pastor i Sigtuna H. Daniel Rydhenius för någon sig åkommen opasslighet och swårhet icke kunde komma tilstädes, måste (osv.). SynodA 1: 231 (1705).
7) (†) motsv. SVÅR 9: svaghet. Alt har sin’ Feel och sin swårheet, / Men Dygden hafwer inga. Lindschöld Gen. E 4 b (1669).
8) (†) motsv. SVÅR 11, i uttr. svårhet efter l. om l. på ngt, brist på ngt, om förhållandet att det är ont om ngt. Koffwerbo masvngn .. ödelagd för 20 åhr sedan för swårhet på malm. Johansson Noraskog 3: 149 (i handl. fr. 1684). Dijkman Obs. A 5 b (1686: effter). Om Bänkerum i Kyrkian är största swårheet, effter Försambl(ingen) i friidsamma tider, Gudi lof! förökes önske(ligen). OfferdalKArk. N I 1, s. 149 (1729).
9) (†) motsv. SVÅR 12: hårdhet; elakhet; stränghet; ondska; obarmhärtighet; äv. konkretare, om ond l. obarmhärtig handling o. d. Intet ondt, så ondt som dödzens svårheet är. Holmström Vitt. 218 (1688). (Konung Sigismunds) Betiente i Pålen, som woro af den Augsburgiske Bekiännelsen, skulle för den Ewangeliska Religionen ingen swårhet eller wåldsamhet tilfogas. Werwing Hist. 1: 65 (c. 1690). Strax effter skedde gifftermåhl med sin hustru; hafwer mehr och mehr försportz hans swårhet emot henne. VDAkt. 1720, nr 260. Almqvist DrJ 85 (1834).
Ssg: (4) SVÅRHETS-GRAD. (i fackspr.) grad av svårhet; jfr svårighets-grad 1. Minnesskr1734Lag 2: 758 (1934). Ett brotts svårhetsgrad. UNT 11 ⁄ 12 1962, s. 2. Trots att han begått ett brott av den svårhetsgraden att (osv.). Därs. s. 3.
Spoiler title
Spoiler content