SVÄCKNING, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -ar.
Etymologi
[sannol. förvanskning av t. schwenkung, vbalsbst. till schwenken, svinga, svänga (se SVÄNKA)]
(†) i fråga om soldatexercis: vändning (av front- l. marschriktning). Och war Hans Maij:tt præcis kl. 2 hoos oss .. och begynte med sfäckningarne och continuerade med exercerandet .. till kl:n 10 om afftonen. KKD 1: 304 (1708).
