SVÄGER-, ssgsförled
Etymologi
[av mlt. sweger- (i ssgn swegerhēre, svärfader), motsv. t. schwieger- (i schwiegermutter, svärmoder o. analogiskt därefter schwiegervater, svärfader), av ä. t. schwieger, svärmoder, av fht. swigar (mht. swiger), motsv. mnl. swēgher, feng. sweger; jfr find. śvaśrūḥ, svärmoder, lat. socrus, dets.; grammatisk växelform till SVÄR-. — Jfr SVÄGERSKA]
(†) ss. förled i ssgr, om person(er) som gm giftermål är besläktad(e) med ngn, svär-.
