SVÄGERSKA svä3gerska2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. sväghirska; liksom ä. d. suerreske, svärmoder (d. svigerske, svägerska) av mlt. swegersche, avledn. av sweger- (se SVÄGER-). — Jfr SVÅGERSKA, SVÄGER -, SVÄGERLIGEN]
(ngns) makes resp. makas syster l. (ngns) broders hustru; äv.: (ngns) makes resp. makas broders hustru; förr möjl. äv.: om kvinna som ngn gm giftermål stod i ännu avlägsnare släktskap till; jfr BRORS-HUSTRU, HUSTRU-SYSTER, SVÅGERSKA, SVÄGERINNA, SVÄGRA. OxBr. 3: 473 (1633). (Ingen får) inlåta sigh i echtenskap medh någon sin skyll fränka eller swägerska närmare, än at the .. både äro uthi then fierde ledh. KOF II. 2: 133 (c. 1655). (Valdemar Birgersson blev) kär i sin Swägerska (prinsessan Jutta). Lagerbring 1Hist. 2: 526 (1773). Min hjertans bror, / .. hjelp mig .. / Att söka opp min fästmö! .. / .. Rätt gärna! Jag nyfiken är, att råka / Den lilla svägerskan. Atterbom LÖ 1: 172 (1824). Vi skulle väl dricka ett glas vin med svägerskan, efter som jag inte fick vara med på bröllopet. Strindberg Dram. 78 (1893). Hon var svägerska till en mycket känd och fruktad man. Johnson DrömRosEld 39 (1949). — jfr DUBBEL-SVÄGERSKA.
