[jfr d. sværlig, mlt. swärlik, ä. t. schwerlich av mht. schwerlich, av fht. swārlīh; avledn. av SVÄR, adj. (jfr SVÄRLIGEN). — Jfr SVÅRLIG, adj.]
(†) som vållar möda, svår (se d. o. 6), besvärlig; ss. adv.: svårligen (se d. o. 2); jfr SVÅRLIG 3. Wij förmärckie, att thet will ware oss fast swärligitt j längden, att holle sådane hoop främende krigzfolck her j Landet. G1R 15: 338 (1543). Saltpetret är allestedhes mycket upstegratt, och nu mehr svärligitt till att bekomma. RP 1: XXX (1628). Så monga ingång att en suärligt må uthkomma. Bolinus Dagb. 16(1666).
SAOB
