SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SVÄVARE svä3vare2, om person, m./ /(ig.), om djur, m. l. r., om sak, r.; best. -en, äv. (i sht vard.) -n; pl. =
Etymologi
[jfr t. schweber, vandrare m. m., d. svæver, nor. svever; avledn. av SVÄVA, v.1]
motsv. SVÄVA, v.1 1, 2, om ngn l. ngt som svävar l. kan sväva i luften l. på vatten; numera företrädesvis om svävfarkost; äv. bildl. En reformerande sväfvare, ofta sjelf en tomhet, lefver också herrligast i tomheter. Livijn 2: 334 (1842). Blif själf .. en senstark vandrare i skogarna, en vidsynt sväfvare i rymderna! Forsslund Djur 246 (1900). Martinson Kap 113 (1933; om flygfiskar). En ny typ amfibiefarkost, svävare eller luftkuddebåt, som kan betraktas som ett mellanting mellan snabbgående motorbåt och helikopter. TT 1963, s. 516.
Ssgr: SVÄVAR-, äv. SVÄVARE-BÅT. svävare, svävbåt. SAOL (1973).
-FARKOST~02 l. ~20. svävare, svävfarkost. Vi tror att svävarfarkosterna kommer att revolutionera hela transportväsendet till sjöss. GF 1 ⁄ 11 1965, s. 1.
-FART. samfärdsel l. trafik med svävare på insjö l. hav l. kanal o. d.; anträffat bl. ss. förled i ssgr.
Ssgr (i fackspr.): svävarfarts-lag. lag angående svävarfart. TT 1972, nr 15, s. 40.
-utredning. utredning angående svävarfart. TT 1972, nr 15, s. 40.
-FÖRETAG~002, äv. ~200. jfr företag 4. SvD(A) 27 ⁄ 3 1966, s. 14.
-HAMN. hamn(terminal) för svävare. SvD(A) 11 ⁄ 1 1968, s. 11.
-HUMLA. (†) om (insekt tillhörande) släktet Bombylius major Lin., stora svävflugan; jfr sväv-fluga 1. NF (1891). 2NF 27: 1328 (1918; om släktet).
-LINJE. linje (se d. o. 9) på vilken svävare går. SvD 16 ⁄ 2 1969, s. 15.
-PILOT. pilot i svävare. ST(A) 9 ⁄ 3 1963, s. 5.
-TERMINAL. terminal för svävare. SDS 3 ⁄ 1 1989, s. 6.
-TRAFIK. trafik med svävare. ÖgCorr. 7 ⁄ 5 1966, s. 9.
-TÅG. svävtåg. Flygvapennytt 1966, nr 4, s. 8.
-VÄRDINNA~020. värdinna på svävare. SvD 2 ⁄ 4 1969, s. 36.
Spoiler title
Spoiler content