SYLLOGISTISK syl1ogist4isk l. -lωg- (syllåji’stissk Dalin 1854), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. syllogistisch, eng. syllogistic(al), fr. syllogistique; avledn. av SYLLOGISM(o. SYLLOGISTIK)]
log. som rör l. utgör l. har formen av l. på annat sätt hänger samman med en syllogism l. syllogismer; äv.: som rör osv. (en) slutledning l. slutsats l. konsten att dra slutsatser i allmänhet. At man .. i syllogistisk Form disputera skulle, thet wore icke rådsamt. Schroderus Os. III. 2: 329(1635). (Kant) utgaf .. en Afhandling om den falska spetsfundigheten af de fyra syllogistiska figurerna. LittT 1795, s. 246. Syllogistisk, (dvs.) hörande till en syllogism, eller innebärande flera sådana, t. ex. att framställa sina tankar i syllogistisk form. Grubbe FilosOrdl.(c. 1845). Wedberg NLog. 1: 46(1945; om regler).
