SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYLLOGISTIK sylog1isti4k l. -lωg1- l. syl1og- osv., r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. syllogistik, eng. syllogistic(s); till SYLLOGISM. — Jfr SYLLOGISTICERA, SYLLOGISTISK]
log. lära(n) om syllogismer, slutledningslära. Lindblom Log. 119 (1836). Aristoteles’ syllogistik utgör människoandens första försök att erövra de logiska sanningarnas rike. Wedberg NLog. 1: 39 (1945).
Spoiler title
Spoiler content