SYLTA syl3ta2, sbst.4, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(ofta nedsättande l. skämts.) om enklare näringsställe (med utskänkning av i sht enbart öl). Sk’a vi gå in på syltan och ta’ oss en konjak? SöndN 1879, s. 11. De öfriga (restaurangerna) äro med få undantag veritabla syltor, där allt verkar krog. NDA 1913, nr 132, s. 6. Det var en ruskig gammaldags sylta med vaxdukar på borden. Andersson Hemlösa 134 (1918). Maten (i klubbrestaurangen) var dålig, ännu sämre än på den lilla syltan nära torget. Wahlöö Uppdr. 140 (1963). — jfr ÖL-SYLTA.
SAOB
