SYMPATISÖR sym1patisœ4r l. 01-, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
motsv. SYMPATISERA 3 slutet: person som sympatiserar med (o. i ord l. handling stödjer) åsikt(syttring) l. ståndpunkt hos person(er) l. parti l. organisation l. stat o. d. Sympatisör till (ibland äv. med l. av) ngt (l. ngn). Rootzén Vård. 215 (1930). Oppositionen mot Svenska slöjdföreningens styrelse har nu samlat nya sympatisörer. SvD(A) 17 ⁄ 9 1930, s. 15. För övrigt var han inte ansluten till partiet, bara en varm om också hitintills passiv sympatisör, som troget läste sin tidning. Gustaf-Janson Gubb. 167 (1934). Jag är ju en gammal sympatisör med Napoleon III. Laurin LivKonst 41 (1939). Genom Gustaf III:s .. statsvälvning uppsköts de ryska planerna mot Sverige .. (men) Rysslands sympatisörer inom Sverige, svensk-ryssarna som de kallades .. voro kvar och väntade på ett gynnsamt tillfälle. SvFl. 1940, s. 98. Där gick (presidentkandidaten) McGovern runt bland en sista grupp sympatisörer och tog adjö. Pyk MacLaine HittaHem 72 (1975). Lundström Drak. 138 (1976: av). — jfr NASSE-, NAZIST-, SOVJET-SYMPATISÖR m. fl.
Avledn.: SYMPATISÖRSKAP, n. (numera bl. mera tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara sympatisör. Stiernstedt Ryskt 41 (1935).
