SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYNA, v.2; anträffat bl. i inf.
Etymologi
[fsv. syna, motsv. fvn. sýna, nor. syne; till SYN, adj. — Jfr SYNBAR, SYNE, sbst.1, SYNLIG]
(†) visa (ngn ngt). Ingen trohet månde dessa Bröder osz syna. Björner Fridth. 12 (1737).
Spoiler title
Spoiler content