SYRINGOMYELI syriŋ1omyeli4, r.; best. -en l. -n.
Etymologi
[jfr d. syringomyeli, t. syringomyelie, eng. syringomyelia, fr. syringomyélie, nylat. syringomyelia; förleden är ssgsform av gr. σῦνιγξ (gen. -ιγγος), rör, kanal (se SYRINX); senare leden till stammen i gr. μυελός, märg, samhörigt med μυών, muskelmassa, rotbesläktat med MUS]
med. kronisk ryggmärgssjukdom kännetecknad bl. a. av lokal förstöring av ryggmärgens grå substans, rörformig hålbildning, muskelförtvining, förlamning o. förlust av smärt- o. temperaturförnimmelser. Hygiea 1890, s. 442. Lindskog o. Zetterberg 548 (1981).
