publicerad: 1945
MUS mɯ4s, f. l. r.; best. -en ((†) -an Rajalin Skiepzb. 213 (1730)); pl. möss mös4 (Jes. 66: 17 (Bib. 1541) osv.), äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) musar (Rönnberg Bredbolstad 14 (1907)) ((†) mys HB 1: 147 (1629), Grubb 746 (1665); myss Svart Gensw. F 1 a (1558), Landsm. XVII. 1: 54 (1671); mös Bureus Suml. 60 (c. 1600); möösz SvOrds. B 6 b (1604); mysser Balck Es. 181 (1603), Forsius Fosz 86 (1621); mösser G1R 19: 123 (1548), Broman Glys. 3: 272 (c. 1730)); stundom (utom i Finl. numera bl. vard.) MÖSS mös4, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(mus (muus, mvs) 1528 osv. muss (mv-, -sz) 1558—1746. muuss (-sz) 1621—1674. möss, sg. 1833—1940)
Etymologi
[fsv. mus; jfr dan. o. nor. mus, isl. mús, t. maus, eng. mouse, lat. mus, gr. μῦς, sanskr. mūṣ. — Jfr MUSKEL]
1) gnagare av vissa (till kroppsväxten jämförelsevis små) arter tillhörande underfamiljen Murinæ Lin. (råttor), i sht arterna Mus musculus Lin. (husmus) o. Apodemus (Mus) sylvaticus Lin. (skogsmus); förr äv. koll.; i pl. äv. (zool.) ss. benämning på undersläktet Mus Lin.; ss. senare led i ssgr äv. (zool.) dels om vissa närstående släkten inom familjen Muridæ Lin. (råttdjur), dels om vissa musliknande däggdjur utanför familjen Muridæ (t. ex. flädermus, näbbmus), stundom äv. om vissa djur utanför däggdjuren (t. ex. havsmus). Vita möss. Fånga, jaga möss. Musen piper. Maal och mws. OPetri Sacr. 15 b (1528; koll.). Thesse skola .. wara idher oreen .. Leekatten, Mwsen, paddan (m. fl.). 3Mos. 11: 29 (Bib. 1541). Mösserna göra stor skada på spanmåhlen. HärnösDP 1695, s. 352. Råttor finnas inga vid Skanör, men väl möss. Linné Sk. 229 (1751). Dahlberg RasArv 35 (1940). — jfr BLÅ-, BOTTEN-, BÄLT-, DVÄRG-, FJÄLL-, FLÄDER-, FÄLT-, HUS-, JORD-, MARK-, MJÖD-, NÄBB-, PUNG-, SAND-, SKOGS-, SKÅP-, VATTEN-, ÅKER-MUS m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. stående talesätt samt i jämförelser. Eldh j sköte, orm i barm, och musen j taskon, the äre tre onde gester. SvOrds. A 5 b (1604). Musen dör icke gerna vnder hölasset. Därs. B 5 b. Miöl Musen mättar, / Ty ätz mindre aff andra rätter. Rudbeckius InsPuer. B 6 a (1624). Födha en Orm i Barmen, och een Muus i Säcken. Schroderus Os. 2: 710 (1635; lat. orig.: in bulga murem .. alere). Mwsen mätt, är Miölet beskt. Grubb 534 (1665). När Kattan är bortta, så dantzar Mwsen på Bordet. Dens. 575. Små Möss hafva ock Öron. Bliberg Acerra 611 (1737). särsk.
α) [jfr motsv. uttr. i t. o. eng.] i uttr. med man och mus, med allt levande, med man o. allt; i sht i fråga om fartygs undergång. Bränn .. af hydet med man och mus. Strindberg RödaR 117 (1879). (På Bornholms nordkust) har med man och mus rätt mången skuta gått under. Lundström Sjöfr. 55 (1929).
γ) i jämförelser. (Norrmännen) krype j wrå som andre mysz. Svart Gensw. F 1 a (1558). Hon sitter riktigt som mösset i smörbyttan. Gripenberg TätnLed 73 (1886). Liten och grå som en mus. Siwertz Sel. 2: 127 (1920). särsk. [jfr motsv. uttr. i t. o. eng.] i uttr. (vara) tyst l. stilla l. tiga som en mus l. som möss (förr äv. som mus) o. d., (vara) alldeles tyst l. stilla, tyst som muren, dödstyst. Rätt war då alt stilla som mus. Carl IX Rimchr. 35 (c. 1600). Gossarne sutto .. tysta som möss. Nodermann Profår. 17 (1902). Tyst som en mus satt jag och undrade, vad som hade hänt. Fogelqvist Minn. 57 (1930).
b) [jfr ä. t. gebrannte mäuse] (†) farm. i uttr. brända möss, aska av brända möss, som förr intogs som medel mot benägenhet att kasta urin under sömnen. ApotT 1698, s. 50.
c) bildl. (jfr 2).
β) (†) om ngt motbjudande. Man finner .. bara råttor och möss, ja, huggormar uti .. (papisternas) förgiftiga läror och skrymteri. Borg Luther 1: 140 (1753).
γ) [jfr motsv. anv. i t.] (†) i pl.: griller, nycker. Hufwudt .. (är) fult med Mösz. Lucidor (SVS) 463 (1674).
2) om föremål som på ett l. annat sätt påminner om en mus. — särsk.
b) (†) köttig bildning av sjuklig beskaffenhet (svulst o. d.). IErici Colerus 2: 233 (c. 1645). När Boskapen få en Swulna i Halsen, som kallas Musen, hwar af de straxt döö. Rålamb 13: 203 (1690; rubrik). Broman Glys. 3: 168 (c. 1730). jfr LEDMUS 2.
d) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] sjöt. ett slags knop l. dyna som lägges om ett tåg för att förhindra slirning. Rajalin Skiepzb. 213 (1730). Stenfelt (1920).
e) [jfr motsv. anv. i d., nor. o. t.] (vulg.) benämning på kvinnans yttre könsdelar. Schultze Ordb. 3182 (c. 1755). Wallenberg (SVS) 2: 138 (1771). Ström SvOrdst. 192 (1929).
Ssgr (i allm. till 1): A: MUS-BLACK, m. l. r. häst med musgrå färg, svart man o. svans samt svarta ben; jfr black, sbst.2 b. Florman HästKänned. 132 (1794). BonnierKL (1926). —
-BLACK, adj. [jfr nor. musblakk] musgrå; i sht om (färg på) häst; jfr black, adj. 1, 2 b. VarRerV 21 (1538). En liten musblack Häst. NyttGam. 27/9 1797, s. 415. —
-BLACKIG l. -BLACKOT. [jfr d. museblakket] (†) = -black, adj. VRP 1649, s. 467. THästv. 1870, s. 79. —
-BO, n. (mus- c. 1690 osv. möss- 1932) [fsv. musabo] 2Saml. 13: 77 (c. 1690). Ett musbo med pipande ungar. Mörne ÄventV 243 (1929).
Ssg: musbo-sparv. (i vissa trakter) fågeln Phylloscopus trochilus Lin., vars bo liknar ett musbo. FoFl. 1920, s. 105. —
-BRASKAR, sbst. pl. [till brask, sbst.1, o. braska, v.] (†) om lappar fästa på renok ss. utsmyckning. Broman Glys. 3: 233 (c. 1730). —
-DÖD, adj. [jfr d. musedød, t. mausetot] (†) stendöd. Hon stöp musdöd till golfvet! Strindberg Folkung. 148 (1899). —
-FIBLA. (i vissa trakter) växt av släktet Hieracium Lin., i sht arten H. pilosella Lin., musöra. Gosselman BlekFl. 136 (1865). —
-FRAT. (mus- 1699—1893. muse- 1696—1763) [jfr t. mäusefrass]
1) (i fackspr.) skadegörelse gm (gnagande av) möss l. råttor på lagrad säd o. d.; förr äv. allmännare, om annan skada på lagrad säd, svinn, avgång (se d. o. I 8 c α); förr äv. om ersättning in natura för lagring av säd (vanl. 2 %) som tillkom föreståndare för spannmålsmagasin. Afskrifwes 2 pro Cento i Musefrath. HovförtärSthm 1696 A, s. 2241. Dalin Arg. 2: 421 (1734, 1754). Spanmåls-Magaziner böra byggas, så at de må förekomma eller hindra musfrat och förspillning. SP 1779, s. 15. LfF 1836, 3: 88. TySvO (1932; under mäusefrass).
-FÅGEL. [jfr t. mausevögel, pl.] zool. fågel av (den afrikanska) familjen Coliidæ Lin., som gm sitt sätt att springa fram genom hålen i täta snår ansetts likna en mus; i pl. äv. om familjen. 1Brehm 2: 205 (1875). —
-FÄLLA, r. l. f. (mus- 1579 osv. musa- 1640. muse- c. 1580—1751. möss- 1758—1932) jfr fälla, sbst.1 1. VarRerV 27 a (1579). särsk. (†) bildl., i uttr. ha ngn i musfällan, ha ngn fast. Brask Pufendorf Hist. 205 (1680). —
-FÄRGAD, p. adj. musblack, musgrå. HushBibl. 1755, s. 292. Musfärgad häst. BonnierKL 8: 372 (1926). —
-GNAG. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bildl., om vissa hudutslag (bakom öronen l. på andra dolda ställen). EWigström i SvFmT 10: 169 (1898). —
-GRÅ. matt gråröd l. gråbrun l. grågul, råttgrå; jfr -black, adj. Lind 1: 1132 (1749). Vilda hästar äro till färgen alltid musgrå. Berlin Lsb. 36 (1852). Musgrå fångar i korta rockar. Larsson Rung Synd. 18 (1919). —
-GRÄS. (†) viss hushållsväxt. Musgräs, som är en späd växt och mognas icke gerna. Broocman Hush. 4: 14 (1736). —
-HAVRE. (mus- 1640—1828. muse- 1700) [jfr d. musehavre, t. mäusehafer] (†) flyghavre, vildhavre. Linc. I 6 b (1640). Heinrich (1828). —
-HUND. (mus- 1621. muse- c. 1695) [jfr t. maushund] (†) hund som fångar möss l. råttor, råtthund; anträffat bl. i oeg. l. bildl. anv., om katt l. människa. Forsius Fosz 484 (1621; nt. orig.: Muszhunde). (Min katt) waa een tåcken hiertans goo muse hund. Tidfördrijf B 7 b (c. 1695). —
-HYLLA, r. l. f. (i vissa trakter) på stolpbod: vardera av de kluvna stockar som äro lagda så att de med flatsidan nedåt skjuta ut mellan stolparna o. långväggen för att hindra möss o. råttor att komma upp i boden. Erixon SkansenKultH 33 (1925). —
-HÅL, n. (mus- 1681—1872. muse- 1599) hål som gnagts av möss; hål som leder in till en gång l. ett bo för möss l. råttor, råtthål; äv.: musbo. Lijka så kommer tu i himmelen, som en koo vthi itt Musehol. Balck Ridd. K 4 a (1599). —
-HÅR.
-KORN. (mus- 1806—1893. muse- 1640) [jfr d. musebyg, t. mäusekorn, mäusegerste] (†) gräset Hordeum murinum Lin., vildkorn. Linc. Iii 4 a (1640). UtsädT 1893, s. 223. —
-LORT. (mus- c. 1635 osv. muse- 1582—c. 1880) (numera bl. starkt vard.) jfr lort 1. Schroderus Dict. 142 (c. 1635). Et halfft Qvintin intagen Muszlort gör samma gagne som Rhabarbara. Roberg Beynon 219 (1697). (Stenarna) Se ut alldeles, som voro de componerade af pura muslortar. Linné SvArb. 2: 43 (1732). särsk. [jfr motsv. uttr. i t.] (†) i uttr. muslort bland pepparen o. d., för att beteckna att ngt värdelöst l. undermåligt l. motbjudande förekommer bland den riktiga varan o. d. Then helga Christeligha Kyrkios falska lemmar, som vthan troo och Anda äro ibland the Christna, .. såsom muselort ibland pepar. PErici Musæus 1: 159 a (1582). Mwselort fins bland Peparen .. (dvs.) Paddor hittas bland Dannemän. Grubb 535 (1665). jfr: Har tu godh Pepar i tin Säck? / .. Indisk är han. / Beröm honom icke så stort, / Thet är jw idel Muselort. Messenius Swanhuita 25 (1613). —
-MAKI. zool. halvapan Microcebus murinus Miller, som till kroppsform o. färg påminner om en mus. 1Brehm 1: 74 (1874). —
-NÖTTER, pl. (i vissa trakter) nötter som möss l. råttor samla i sina bon till vinterföda. Linné Öl. 63 (1745). TMFries (1906) hos Linné Skr. 2: 102. —
-ORM. (†) (Lat.) Serpens murina guineensis gracilis .. (sv.) Den smala guineiska mus-ormen. Linné MusReg. 28 (1754). —
-PULVER. (mus- 1814, 1828. muse- c. 1635) [jfr d. musepulver, t. mäusepulver] (†) mus- l. råttgift i pulverform (särsk. arsenik). Schroderus Dict. 126 (c. 1635). Heinrich (1828). —
-RUMPA. (mus- 1638 osv. muse- 1640—1757) [jfr d. muserumpe] särsk. bot. om vissa växter som i ett l. annat avseende påminna om en mussvans.
-STILLA, adj. o. adv. [jfr d. musestille, t. mäuschenstill] (föga br.) (tyst o.) stilla som en mus, fullkomligt stilla. Pojkarna sutto musstilla. Dixelius-Brettner PrästdSon 70 (1921). —
-SYLLA. (†) = -hylla. Närmast och ofvanpå stolparne ligga skål-vjs omstälta breda syllor, Mussyllor kallada, ty the äro the samma som förhindra möss- och rottornas, Lekat- och Ekornars upspringande och inkomst i härbret. Broman Glys. 3: 100 (c. 1730). —
-TIPPA, r. l. f. bot. växten Myosurus minimus Lin., vars fruktställning erinrar om en råttsvans; jfr -rumpa 1. Fries BotUtfl. 3: 231 (1864). —
-TORN, r. l. m. (mus- 1809. muse- 1685) [jfr d. musetorn, t. mäusedorn] (†) = -törne. Rudbeck HortBot. 102 (1685). Retzius FlVirg. 172 (1809). —
-TRÄCK. (mus- 1790—1847. musa- 1578— c. 1645. muse- 1582—1739) (numera föga br.) exkrementer av mus; jfr -lort. BOlavi 170 a (1578). Musaträck lossar wäl brukat med Ööl (vid förstoppning hos boskap). IErici Colerus 2: 48 (c. 1645). Meurman (1847). särsk. (†) i uttr. musträck bland peppar; jfr -lort slutet. (Skrymtarna äro) såsom ogräs ibland hwete, och muse träck ibland pepar. PErici Musæus 5: 51 b (1582). jfr: Har tu godh Pepar i tin Säck? / Migh tycker thet är Musaträck. Messenius Swanhuita 25 (1613). —
-TRÄD. (mus- 1761. möss- 1746) (†) busken Dirca palustris Lin. Barck af färskt Möss-Träd .., som luktar, såsom Möss-Urin. Aken Reseap. 353 (1746). Kalm Resa 3: 88 (1761). —
-TYFUS. (mus- 1915. möss- 1907) [jfr d. musetyfus] (i fackspr.) om viss (dödlig) bakteriesjukdom på möss; äv. om bakteriekultur (som framkallar denna sjukdom) använd ss. medel att utrota möss. PT 1907, nr 217 A, s. 3. —
-TÖRNE. (mus- 1639—1891. musa- 1640. muse- 1659—1739 (: Muse-Törn-Rot)) (†) den i sht i södra Europa förekommande busken Ruscus aculeatus Lin. (vars avskurna grenar torde ha använts att lägga över matvaror till skydd mot råttor o. möss), vild myrten. Schroderus Comenius 134 (1639). WoJ (1891).
-VÅG, m. l. r. [fsv. musavaker; jfr d. musevaage] (i södra Sv.) = -vråk. Gravander Buffon 3: 35 (1806: Musväg; sannol. tryckfel för: -våg). Leijonflycht (1827). Ericson Fågelkås. 2: 99 (1907). —
-ÄRT. (mus- 1579 osv. muse- 1638, 1659. möss- 1785—1915) (i vissa trakter) benämning på vissa arter av växtfamiljen Leguminosæ Lin., i sht av släktena Vicia Lin. (särsk. V. cracca Lin., kråkvicker) o. Lathyrus Lin.; vanl. i pl.; äv. om fröna. VarRerV 60 a (1579). Rudbeck HortBot. 12 (1685). Nyman SvVäxtH 2: 143 (1868; om fröna). särsk. (†) bildl. Såå vthi thet plögda icke musärter, .. vthan Euangelij rena sädh. PErici Musæus 1: 174 b (1582).
-ÄTEN, p. adj. (mus- 1663 osv. möss- 1891—1908) som mus l. möss ha(r) gnagt på l. ätit av. VDR 1663, s. 89 (om spannmål). Bästa Osten blijr snarast musäthen. Grubb 64 (1665). Topelius Läsn. 7: 142 (1891; om klädespersedlar). —
-ÖRA. (mus- 1578 osv. musa- c. 1550—1640. muse- 1638, 1659. möss- 1785—1932) särsk. i utvidgad anv.
a) [jfr motsv. anv. av t. mauseohr, mäuseöhrchen] (i vissa trakter) benämning på olika växter med små (hoprullade) vitludna blad som likna öronen på en mus, i sht Hieracium pilosella Lin. l. arter av Myosotis Lin.; vanl. i pl. 2LinkBiblH 4: 65 (c. 1550; om Hieracium pilosella). Franckenius Spec. D 2 b (1638; om Myosotis). Därs. A 4 a (1659; om Echium vulgare Lin.). Västerb. 1926, s. 248 (om Majanthemum bifolium Schmidt).
b) (möss-) (i sht i Finl.) om de unga, ännu icke fullt utslagna bladen på en björk. Topelius Fält. 4: 119 (1864). Han föddes vid den tiden, då björkarna få mössöron, och havren går i brodd. Jansson Bondek. 16 (1929).
-tid. (i sht i Finl.) till -öra b, om den tid på våren då björkarna ha ”musöron”. En dunge små björkar i mössörontid. Tavaststjerna (1897) hos Söderhjelm Tavaststj. 305. —
-ÖRT. [jfr d. museurt] (i vissa trakter) växt av släktet Filago Lin., med små gråludna blad. BOlavi 22 b (1578). Klint (1906).
B (†): MUSA-FÄLLA, se A. —
-KÖTT. = mus 2 a. Stark, åderachtigh, och affskildh medh kötet, thet man musakött kallar. Linc. Aaa 2 b (1640). —
-TRÄCK, -TÖRNE, -ÖRA, se A.
C (†): MUSE-FRAT, -FÄLLA, -HAVRE, -HUND, -HÅL, -KORN, -LORT, -PULVER, -RUMPA, se A. —
-TORN, -TRÄCK, -TÖRNE, se A. —
-ÄRT, -ÖRA, se A.
D: MÖSS-BO, se A. —
-DJUR. (†) zool. i pl., benämning dels på en undergrupp inom däggdjursordningen gnagare, dels på familjen Muridæ, råttdjur. Nilsson Fauna 1: 329 (1847). 2NF (1913). —
-FÄLLA, se A. —
-MAT. (i Finl.) musäten säd. Rågen är så skamlöst dyr i år, att vi fått skrapa mössmat ur kornlåren. Topelius Vint. I. 2: 217 (1862, 1880). Dens. Planet. 1: 73 (1889). —
-SVANS, -TRÄD, -TYFUS, -UNGE, se A. —
-ÄRT, -ÄTEN, -ÖRA, se A.
Avledn.: MUSA, v.1, -ning. [jfr t. mausen, eng. mouse]
1) (†) till 1: smyga (som en katt på råttjakt), lura på ngt; uppträda bakslugt l. listigt; handla i smyg. Deris mening (var) ath wilie liggie och musa vnder thetta landet .., vm the kunne främie deris wilie med the ij jakter. BtFinlH 3: 46 (1535). Här geller icke att spela vnder Hatten, eller muusa i Mörkrena. PJGothus Fabricius I 6 b (1601).
2) sjöt. till 2 d: ombinda (ngt) med kabelgarn l. järntråd; särsk.: säkra (en fäst hake) gm att surra om dess nacke o. pynt; ofta ss. vbalsbst. -ning, äv. konkret. Haken musas. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 27 (1796). Ekelöf Ordl. (1898; äv.: musning, konkret).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content