SYRJÄN syrjä4n, förr äv. SYRIAN, sbst.2, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ian 1813. -jän 1856—1995. -än 1826 (möjl. felaktigt för -jän))
Etymologi
[jfr t. syrjäne, eng. zyrian, syrian; till ry. zyrjánin, sannol. av voguliska saran, syrjän, syrjänsk, l. ostjakiska saran, syrjänsk, saranjax, syrjän. — Jfr SYRJÄNSK]
(numera mindre br.) person tillhörande det folk med finsk-ugriskt språk av den permiska språkgruppen, komerna, som är bosatt i nordvästra Ryska federationen; i pl. ofta sammanfattande, liktydigt med: det ”syrjänska” folket l. riket. Iduna 106 (1813: syrianer). Syrjänernas språk har blifvit bearbetadt af Gabelenz, Castrin och Wiedenmann. KonvLex. (1861). Det tredje finsk-ugriska folket i Sibirien är syrjänerna, vilka numera spritt sig över hela Tobolska guvernementet och t.o.m. trängt ännu längre mot öster, trots att de första syrjänerna anlände till Sibirien så sent som 1842. Donner Sib. 22 (1933). Hos turkarna förekommer .. (rankbågen) inte, men däremot hos mordviner, tjeremisser, votjaker och syrjäner, hos vilka hästen också är arbetsdjur. Rig 1950, s. 8. Syrjäner, äldre namn på komer, ett finsk-ugriskt folk i n. ö. Ryska federationen. NE (1995).
