[sv. dial. syrka, väta, kall fuktighet i jorden; jfr nor. nn. syrke, förruttnelse orsakad av väta; avledn. av SUR, adj. (o. SYRA, sbst.1)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) syra (se SYRA, sbst.1 1); äv.: kall fuktighet i jorden (jfr SYRA, sbst.1 3); äv. oeg., särsk.: sörja, smet o. d. At j the siw daghar som .. (sötebrödshögtiden) stodh, war Judomen förbudet j laghen haffua någhot brödh j theras hws til brukning, annat än thet ingen syrko eller swrdegh war j kommen. LPetri ChrPina C 2 b(1572). Åtskilliga jordbrukare .. tycka att ”syrken” (= bottensyran) icke alltid är skadlig. Johansson Noraskog 2: 21(1881). Hela den årgången af mjöl blef ”sötigt”, kakor och bullar jäste icke; alla voro de bekajade med en s. k. stålrand .. Mycket annat i denna evinnerliga ”syrka” att förtiga. PT 1909, nr 67 A, s. 3.
SAOB
