[jfr d. systemisk, t. systemisch, eng. systemic; till SYSTEM]
(i fackspr.) som avser l. hör samman med visst system (som anges l. antyds av sammanhanget); särsk. om medel l. gift o. d.: som upptas av en organism l. ett system (se d. o. 1 b) o. sprider sig o. utövar verkan inom denna l. detta. Ämnen som har s. k. translokativ eller systemisk verkan, dvs. uppsugs i växterna och förs med transportbanorna in i växtkroppen, som dödas. Sonesson BöndB 335(1955). Systemiskt gift .. särskilt om ämne som via rötter eller blad uppsugs av växter och dödar saftsugande eller bladätande insekter utan att skada växten. TNCPubl. 43: 82(1969). Det är sällan nödvändigt att avbryta behandling med Largactil på grund av lokal eller systemisk intolerans. Fass 1978, s. 423. Systemiska medel tas upp av växten och påverkar dess ämnesomsättning. Västerbotten 1981, nr 2, s. 14.— särsk. med. i uttr. systemisk sklerodermi, om sjukdom som angriper bindvävssystemet. Lindskog o. Zetterberg 548(1981).
